Som jag tidigare berättat går jag på behandling hos Raffi Serntorp. Det är inte alltid min stela? akademiska hjärna riktigt kan ta in och förstå det han gör, men hans behandligar har synnerligen givit god effekt. Hur ska man annars förklara dessa två veckors transformering från en smått hysterisk och desperat invalid till en förhoppningsvis lite mindre hysterisk triathlet med hopp om liv, träning och tävling igen. Placebo? Det är möjligt men det vägrar jag tro.

I fredags när jag var på återbesök hos honom roade han mig (och sig) med att som han sa "göra ett litet experiment på mig". Han tassade iväg men återkom ganska snart igen, och då med en sockerbit i handen. Experimentet gick ut på att jag låg på rygg på behandligsbänken och ombads sträcka ut vänster arm i luften och låsa den medans han försökte trycka ner den mot massagebänken. Det var inte särksilt svårt för mig att hålla emot. Men så lade ha sockerbiten på min mage och hoppsan vad lätt min arm åkte ner mot bänken. När sockerbiten avlägsnades blev jag som av ett trollslag åter stark i armen. Lätt yr och förvirrad bad jag honom att förklara vad han sysslade med och hur resultatet skulle tolkas.

Enligt Raffi är vitt socker ett gift för kroppen som göder och får åkommor och sjukdomar att blomma upp. Enligt honom överkonsumerar jag detta vita gift och bör därför reducera det avsevärt. Efter ytterligare tester kunde han konstatera att avgiftningsperioden skulle ta tre månader och förespråkade därför en kraftig reduktion under denna tid. Jag fick emellertid tillåtelse att konsumera socker på långa träningar, vilket jag är tacksam över. Så nu ska jag  försöka undvika det uppenbara som sylt, bullar, kakor, saft och smarriga efterrätter, men även livsmedel med mycket socker i. Hur ska detta gå?  Ja inte blir det lätt, och inte blir det lättare av att Lars är Skånes största godisgris. Hur kommer det sig att han inte blir sjuk av det? Är det för att jag är så mycket klenare än honom? Nåja, även om jag sällan köper hem kakor så gör han det desto oftare. Men igår åt jag varken tårta eller ett enda litet giftigt illmarigt ballerinakex. Kanske skulle man döskallemärka kakor och kex. Om de inte gör dig feta så kan de få dig att må pyton. Du får kramper, ont i ryggen, magen, knäna och fötterna. Se på mig! Passa dig och välj något annat snällare i stället som brysselkål t.ex