...blev det idag. Långpasset gick ganska bra även fast farten var väldigt slö i början.  Men på hemvägen lossnade det och jag sprang den sträckan avsevärt snabbare trots motvind, och det är ju bra. Tidigare har jag lagt in 1-2 30sek gång för att vila knät lite (kom ihåg att jag inte är riktig stark ännu - även om jag kunnat träna bra) men idag kändes det inte nödvändigt och jag är jätteglad över det. Visst är det lustigt att jag tränar hårt och känner mig trött men blir samtidigt starkare i leder och mindre öm i mina gamla krämpor :-). Själv tror jag att det är värmen (idag skiner solen). Den är balsam för min själ och kropp. Vintertid brukar innebära ett mindre helvete för mig. Inte bara för att jag inte gillar kyla utan för att det påverkar min återhämtning negativt, jag riskerar skador och brukar få benhinneproblem. Men så åker jag på träningsläger och så försvinner de symptomen illa kvickt - trots ökad träningsdos. Visst är det fantastiskt. Tänk om man kunde flytta utomlands som fåglarna vintertid - det hade varit härligt. 

Nu drar jag hemåt igen!