I morse när jag vaknade möttes jag av duvbajs utanför ytterdörren i trappuppgången. Djävlarna har flyttat in på balkongen som finns där och det spelar ingen roll hur många gånger jag river ner deras bo - de har tydligen bestämt sig. En morgon hade en flugit in i trapphuset och byggt bo i ena hörnet av trappan! Kan de inte terrorisera något annat hus? Väl nere på gatan sveper en isande oktobervind in genom själen (bröl - jag längtar tillbaka till Mallorca) och jag huttrar samtidigt som jag ser en hånfull parkeringsbot under vindrutetorkaren. FAN! Ja, jag vet att det är mitt eget fel och att jag inte får stå just där - men jag kom hem sent och skulle använda bilen idag, och det tidigt, så jag trodde inte det var någon fara. Vid en närmare titt hade de varit ute kl 23.00 och skrivit ut en bot på 700 spänn!!!!!!! Det satt verkligen som spiken i kistan nu efter stölden på min dyrgrip till cykel.  Gissa om Lars kommer att bli arg på mig ikväll - det blir inget fredagsmys för Camilla inte. Med den underbara starten på dagen kan det inte bli värre tänkte jag medan jag irriterad och stressad satt fast i en bilkö (jag cyklar normalt till jobbet och det går DUBBELT så fort) samtidigt som jag kom på att jag glömt mitt USB-minne hemma. PUST.

Som tur väl var flöt resten av dagen (fast den är inte slut än) smidigt och dagens löppass var så roligt - fast jobbigt - att det förtjänas att beskrivas mer utförligt. Efter några löpskolningsövningar och blandade småhopp sprang vi 2(10x200) p30sek i it5-fart (läs 10km-fart). Däremellan och efter sprang vi i Malmö stadions läktartrappor (dubbla trappsteg). Det var jobbigt och mina ben darrade när jag stod stilla. Det var inte igår jag körde den här typen av pass. Hur sjukt och fanatiskt det än låter tyckte jag att det var kul! Det å andra sidan säger ju en hel del om mig och hur lättroad jag är. Eller, vilken sjuk människa jag är :-).