Vill inte direkt påstå att det var med världens lättaste ben jag tog mig an dagens tempopass på cykel. Inte blev det lättare av att min trotjänare till träningskamrat Daniel föll ifrån redan efter 25min pga växelstrul. Det var inte utan att jag kände mig egotrippad och skurkaktig när jag beslutade mig för att köra ifrån honom. Det fanns tyvärr ingen återvändo, idag var den enda dagen för 2x1h i IM-fart! Men jag fick mitt straff - ännu tröttare ben!

Nu är jag nyss hemkommen från en avslappnande löptur på 1.10 Det tog en 15min för benen att hitta det där lätta steget då flytet infinner sig och det känns som man rullar fram, nästan helt ansträngningslöst. Med vinden mjukt i ryggen vände jag hemåt och medan jag sprang i mörkret längs med Ribban förundrandes jag över hur folktomt det var. Det är något meditativt över att  springa så, helt kravlöst och känna tyngden i hälen vid varje mickrovila innan det är dags för nästa löpsteg. Tankarna vandrar och försvinner, problem nystas upp och frågetecken rätas ut och efter ett tag glesnar tankarna ut till att slutligen upphöra helt. Då hörs bara de rytmiska andetagen och ljudet av tassande fötter mot den blöta asfalten. Att springa är en del av mig och tror mig ha svårt att känna mig hel utan att få göra det.

 

LarsA

1 november 2007 08:51

Visst kan det på något konstigt och svårförklarligt sätt vara underbart att springa. Speciellt känslan av att springa fort samtidigt som det på något sätt är ansträngande men ändå inte? Det är tråkigt att inte fler människor får uppleva denna känsla. Då tror jag att färre personer hade undrat varför man springer så mycket!

 

Anna Sjöberg

1 november 2007 13:33

Håller också med om att det är något speciellt att springa. Nu springer jag bara på motionsnivå 1-2 gånger i veckan men ett bättre sätt att varva ner finns nog inte. Men apropå resan i taxibilen, det finns faktiskt de som inte tränar. Många av dem tror jag dock motionerar dvs. umgås med barnen, tar en promenad, är ute i trädgården. Man uppfyller kanske den lägsta nivån av hur mycket man måste röra på sig, men dock.....

 

Linda

1 november 2007 15:04

Låter härligt med träning! Själv har jag vilat hela vecka pga ryggskott. Så trist!

http://www.lindaeriksson.com

 

camilla

1 november 2007 15:58

Anna, jag visste väl att det fanns annat man kunde göra :-)! Skämt åt sido så är det där exempel på kanonbra saker att göra. Tråkigt att vi inte ses i helgen, det var länge sedan nu :-(.

Linda: urtrist med ryggskott, jag vet hur det är. När man har ont och är skadad så vill man inget hellre än att träna. Men när man är frisk glömmer man lätt och kvider istället om hur tunga och trötta benen känns. Hoppas du repar dig fort så att du kan komma igång med träningen igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden går och nästan hela sommaren har nu passerat. Långsamt blir jag bättre och denna vecka är det tänkt att jag ska börja träna lite lite mer vilket betyder en si så där 10-14h. Håll tummarna för att huvudet sitter kvar och armar och ben svarar - s...

Först kommer ingenting, sen kommer ingenting och sen får man hela flaskans innehåll på tallriken. Det är väl det som brukar kallas för ketchupeffekten, eller som i mitt fall att det händer massor  av saker på en gång. Nu kan jag i och för sig inte hä...

Phua vilken pärs det har varit. Efter magsjukan vars sviter fortfarande ger sig till känna genom en orolig och öm mage och lite andra besvär så börjar jag skönja ljuset i tunneln. I efterhand kan jag konstatera att det nog inte var jättebra att start...

Såhär några dagar efteråt är det nästan komiskt det som hände i Holland. Tydligen var det inte meningen att jag skulle köra denna tävling - en favorit som jag vunnit 2år i rad. Strul har det varit en bra bit innan denna tävling men låt mig börja från...

och avsaknaden av att bara kila ner två trappor till ett framdukat frukost och middagsbord är total. Dagens ständiga fråga är numera - vad ska vi äta i dag då? Något som man kanske inte kan äta som huvudmål men ändock är fantastiskt gott är hemgjort ...