Löpintervallerna gick faktiskt ganska bra. Dessvärre fick jag köra dem själv och i mörker eftersom jag (och Ralph som var där en liten stund) var den enda som föjt beskrivningen och begett mig till Heleneholms IP då Stadion sades vara stängd. Tydligen hade alla andra begivit sig till Stadion och tränare Bo hade tydligen lyckats få någon att öppna. Snopen över att ingen var där jag var, valde jag att själv hitta på ett träningspass. Jag visste ungefär vad jag skulle springa och det blev nästan rätt, sånär som på att jag sprang 5x400 för mycket. Men hellre det än 5x400 för lite. Passet blev därmed 25x400 p 45s i 1/2marafart. Lite enformigt kan tyckas att springa runt, runt, runt i evighet och jag kände mig onekligen bitvis som en hamster i ett ekorrhjul.

Fredag innebär annars Sushi och på sushistället hittade även Lars Eskil som följde med hem och åter förgyllde vår fredag med vackra visdomsord.

"Min vintercykel är verkligen risig och jag borde byta upp mig. Men det är fortfarande kärlek mellan oss. Jag menar...om man har en fru...ja och hon fött ett par ungar, blivit lite fet och lite sladdrig och så...man älskar henne ju ändå liksom..."

Uppsnappat vid ett tidigare tillfälle:

 "Att byta cykel varje år tycker jag är fel...det blir ju ingen kärlek...hade det varit jag ...ja, jag hade känt mig som en hora liksom..."

Till alla fria kvinnor där ute. Är ni villiga att dela er säng med ett par cyklar är Eskil utan tvekan mannen i era liv. Trogen och er intill tidens ände. Fångar honom det gör ni säkrast på någon av den skånska slättens småvägar eller i Burlövs simhall. Möjligen även på någon kulle i området kring Baskemölla.

öppna korpgluggarna och pallra mig iväg till simhallen i morse. Med mig var Lars och till vår besvikelse var vi de enda där. Dessutom fick vi stå och banka i 10min för att få komma in då personalen tydligen missat att vi har en simtid där.  Mest besviken blev nog Lars eftersom han hellre drabbas av böldpest än simtränar med mig - han anser mig vara för dålig och jag ger ju föga sparring för honom. Men idag var han snäll och fokuserade lite på min simteknik, eller rättare sagt min benspark som är både obefintlig och usel. Särskilt högerbenet har en förmåga att springa/cykla i vattnet och mina fötter agerar snarare ankare än fenor. Stela fotleder är förvisso bra vid löpning men minst sagt urkasst vid simning.  Nåja, i  mitt tycke blev passet därför ganska roligt och givande. Tyvärr misstänker jag att Lars inte tyckte det samma. Ikväll ska jag springa intervaller på stadion - det får räcka som dagens träning.