Idag har jag haft en ganska hektisk dag. Den tjuvstartade redan kl 05.00 då Lars tände lampan och började packa sin väska - han ska nämligen hem till sina föräldrar. Egentligen skulle jag också följt med, men idag har jag haft undervisning på idrottsgymnasiet och i morgon kväll ska jag "examinera" de spinninginstruktörer jag inte hann titta på och ge feedback till förra helgen (fantastiskt av dem att ställa efter kl 18.00 en fredag) så kände att jag varken hann eller orkade. Så efter att ha blivit tvungen att delta i den konversation Lars försökte föra med mig kl 05.00 blev sig dagen aldrig mer lik. Så här i efterhand har jag inte den blekaste aning om vad jag sagt - hoppas jag inte lovat något jag inte kan eller vill hålla :-)! Resultatet blev i alla fall att jag varit sömnig hela dagen. Trots det hann jag jobba, cykla en sväng, tvätta cykeln, ta en power nap (så skööönt), sälja cykeln, springa veckans andra långpass och avsluta med det sedvanliga fyspasset. Det var som vanligt trevligt och lättsamt.  Och till Daniel - du får nog tjuvträna lite  på de där magövningarna så att du kan utmana mig nästa gång :-)!

Det var inte direkt med Lance Armstrongben jag gav mig ut med Daniel i morse för att avverka närmre 3.30 på cykeln (3.28 för att vara exakt). Benen kändes som överkokta spagetti så passet blev tämligen lugnt. Enda smolket i bägaren för Daniel var annars hans isbitar till fingar/händer. Detta samt kvinnor och mäns olikheter i beteenden och tankar blev till stor del dagens samtalsämnen.

Varför måste tex kvinnor gå på toaletten tillsammans eller oavbrutet prata medan män verkar ha gjort det till en sport att fatta sig så fåordigt som möjligt och därmed riskera att missförstås? I samband med min stulna cykel "råkade" Lars låsa vindsförådet med ett okänt hänglås utan nyckel. Därefter har detta, tills nu har det visat sig, förblivit igenbommat (båda har försökt att få upp det utan framgång bör tilläggas). I lördags försökte jag sporra honom att återigen försöka öppna detta förråd. Tills idag har jag inte fått ett tecken på att han lyckades och när jag återigen tog upp frågan förklarade han trumpet att låset sedan länge var öppnat! Tänk att det ska vara så svårt att kommunicera. Jag kan heller inte förklara varför jag kände viss samhörighet med Daniels Therese i att råka tappa mina kläder precis där jag för tillfället valt att befinna mig (istället för att lägga dem i tvättkorgen eller på någon hylla). Eller att alltid städa i vredesmod. Fast det kanske är städningen som gör mig arg!

Pass nummer två blev ett kortare simpass med ganska mycket ben.

Igår precis innan läggdags lyckades jag tydligen sträcka mig i ryggen, eller något liknande. Därmed kändes morgonsimningen inte särskilt attraktiv och Lars fick cykla dit själv. För övrigt vet jag inte vad som tagit åt honom då han två dagar i rad inte bara simmat, utan även cyklat och sprungit. Själv hävdar han att det beror på att han till helgen ska åka hem till Värmland (begravning) och inte kommer kunna träna. Själv är jag övertygad om att han har en hemlig agenda som går ut på att slå mig på en 1/2 IM. Eskil hävdade bestämt att sträckan var till Lars fördel eller för att tala klarspråk "Jag förstår inte hur han skulle kunna få stryk av dig". Tilläggas bör att jag ALDRIG fått stryk av Lars på någon triathlon- eller löptävling. Någon cykeltävling har han aldrig ställt upp i, men brukligt är att jag cyklar om honom på triathlontävlingarna :-). Även om han förbättrat sig markant sedan förra året måste jag vara övertygad om att han aldrig kommer att slå mig - hur skulle det gå till?  Om inte förr så springer jag förbi honom på löpningen. Dessutom är jag tveksam till att han ens vågar vinna över mig - för husfridens skull! Så där ja, nu har jag stuckit ut hakan och är beredd att ta konsekvenserna av mina ord.

Trots ryggvärk lyckades jag emellertid avverka mina marathonintervaller som idag med upp- och nerjogg bara blev ca 23km mot gårdagens 30-31km. Lite stum kände jag mig men farten var ändå högre än förra veckan och vilan kortare, varför passet borde vara godkänt. Det förstnämnda berodde på att Daniel sprang som en bistungen Oxe och var stört omöjligt att få stopp på. Dessutom tror han att han är finurlig: han ökar lite, ser efter om jag är med, ökar lite till, kollar att jag är med liksom för att testa av mig...och ack arma jag, jag är ju så lättmanipulerad.

Annars var dagens goda gärning då jag lotsade en smått förvirrad göteborgare till vår träning. När han sög tag i mig var han smått desperat i sin undran var Stadion låg och var den där kända klubben som började på H höll till. Jag förklarade lugnt att Stadion låg en 200m bakom honom och att samlingsplatsen för HTT var ca 20m ifrån honom samt att det var 30min (jag och Daniel tjuvstartade idag) kvar till träningen och ingen anledning till panik. Det var en rolig man och han blev fullkomligt överförtjust när jag förtäljde mitt namn - det var ju ett alldeles fantastiskt vackert namn och även namnet på hans egen dotter. 

Efter förra veckans vilovecka var det idag första träningsdagen av två veckors mängdträning. Jag kan nog inte påstå att jag känner mig superutvilad men det beror nog mer på allt annat jag gjorde under min vilovecka än att jag tränade hårt. Nåväl, dagens löppass blev nummer ett av två långpass den här veckan - jag skulle visst ha två  enligt min tränare (fast det andra passet  är bara 1.45 vilket knappt borde få räknas som långpass). Jag har aldrig tidigare sprungit långpass på en måndag så det ska bli intressant att se hur mina mara-intervaller går i morgon. Fast, det känns ganska bra i benen så det går nog utmärkt.

Efter löppasset träffade jag en blivande journalist som valt att skriva en artikelserie om lågexponerade idrotter - hur hon nu kunde tro att triathlon passade in i den kategorin :-). Jag sa att triathlon är en hård, cool och sexig idrott :-) (skojar bara, men det var det jag tänkte och tycker). Hoppas att hon lyckas få den publicerad. På grund av att intervjun drog ut på tiden - jag babblar antagligen för mycket - missade jag det tänkta simpasset, men får försöka trycka in det i morgon.

Den här helgen (inkl fredag) har varit ganska hektisk och nu är jag lite trött :-). Idag och hela gårdagen har jag hållit i min spinningutbíldning vilket naturligtvis var kul och inspirerande. Men jag kan inte låta bli att känna mig lite mosig i huvudet nu. Då känns det kanske lite extra motigt att det alldeles brevid ligger en hög med hånflinande tentor, samtidigt som jag borde förbereda en föreläsning om målsättningar som jag ska hålla på engelska. Jag har aldrig hållt den föreläsningen tidigare så det lär ta lite extra tid att förbereda den misstänker jag. Särskilt mycket träning har det därmed inte blivit, mer än de drygt 3h spinning jag lett för kursdeltagarna då. När jag kom till gymmet 8.30 i morse frågade en av deltagarna om jag cyklat några timmar innan - och kanske borde jag gått upp vid 5-tiden i morse men jag orkade bara inte. 

Annars var helgens höjdpunkt ändå  tjejmiddagen hos Anna igår. Anna hade lagat en supergod gryta med bl.a kyckling, scampi, bladspenat och cashewnötter, allt serverat med vitlöksbröd och fullkornspasta. Bara genom att skriva om rätten kan jag projecera fram smaken igen - mums! Till efterätt fick jag en specialkomponerad fruktkompott med sockerfri glass (första gången jag åt det sedan "sockeruppehållet"). Snacka om lyx och service! Det var så länge sedan vi sågs så det fanns en hel del att prata om. Och oj, vad vi skvallrade. Tyvärr är det mesta sekretessbelagt och av en så pass känslig art att det definitivt inte bör dryftas här eller i något annat sammanhang än det jag befann mig i går - sorry! Men ni skulle bara veta :-). Jag fick även träffa Annas hyfsat nyinskaffade kissar Piff och Puff och kan väl inte säga annat än att vi kom väl överens. Särskilt Piff och jag fann varandra. Eller hur Anna?

Och bara för att katter är så älskvärda varelser så länkar jag till ytterligare en film om dessa underbara djur:

http://www.youtube.com/watch?v=AOQBIkDphI0

Kanske var det så att det inte var Jesus som gick på vattnet utan en katt!?

Idag har jag varit i Stockholm för att diskutera det samarbete jag kommer inleda med Wayfinder; ett företag som  erbjuder kart-, vägvisnings- och GPS-navigeringstjänster för mobiltelefoner. De kommer snart släppa en ny häftig gratisprodukt lämpad för aktivt folk som även gillar att blogga och hänga på olika typer av communitys. Bla kommer jag  lägga ut mina träningsturer på cykel/löpning som intresserade kan ta del av. På Arlanda stötte jag även av en händelse ihop med en gammal träningskompis och multisportvän; Nils Bergman, som var på väg till Östersund för att tjänstgöra som AT-läkare. Det var ett kort men kärt återseende.

Väl hemkommen till Malmö hann jag med att avverka ett kombinerat löp/fyspass innan det var dags för traditionsenlig sushikväll. Vi hann även med att spela spel med Eskil och hans bror, vilket lockade fram mina tävlingshorn. Ja, jag vet att jag ibland blir väldigt ivrig och hetsig vid sådana tillställningar. Snälla förlåt mig!

Under kvällens kombinerade löp- och fyspass var jag så trött och ofokuserad att jag flamsade mig igenom hela passet.  Bitar av löppasset hade jag till och med svårt att springa eftersom jag skrattade så att jag fick mjölksyra i benen. Kalle, Daniel och Dietz ni förgyllde verkligen min löpning!

Idag hann jag även plocka ut mitt paket med skor från Saucony som låg och väntade på posten. Som en 5åring på julafton slet jag upp paketet för att testa mina Fastwitch 2. Det var första gången jag sprang i den modellen och vad annat kan jag säga än att det var kärlek vid första steget. Helt grymma kändes de; lätta smidiga och optimal passform för min fot!

Nu återstår bara en sak till av dagen - sova! Jag är så trött att jag snart faller omkull :-)! I morgon måste jag kliva upp innan 5.00 då jag ska med flyget till Stockholm 6.30 Vad jag ska göra där? Det berättar jag i morgon - förutsatt att det går bra!

I natt har jag knappt kunnat sova. Eftersom jag hade undervisning kl 8.15 skulle jag och Lars idag vara tvungna att gå upp extra tidigt för att hämta upp Daniel och Eskil för att hinna vara vid och helst i Burlövsbadet kl 6.15. En normal människa hade givetvis gått till sängs tidigare än vanligt, vilket jag inte gjorde, för att sedan toksova de få timmar denne fick förfara över. Jag valde istället att vända och vrida mig i sängen samt kasta stressade blickar på klockan, undrande om den inte skulle ringa snart. - Oj nu är klockan 03.00 då är det bara drygt 2h kvar. Jaha nu är klockan 04.00 då får jag sova lite till innan uppstigning. Vilket stört beteende! Varför kunde jag inte bara slappna av och sova lika hårt som Lars som låg och snusade helt förutsättningslöst brevid mig.

Nåväl, på väg till "Bulan" kommenterade Daniel att han numera kände sig som min privata hare (eftersom han är och har varit med mig på många av mina träningspass), varpå Eskil, som om det vore det mest naturliga i världen, replikerar: "Jaha vad trevligt, så du är en del av Camillas harem sa du". Det är och förblir en gåta för mig hur Eskil kunde komma på tanken att det ens existerade ett sådant. Men Eskils tankar äro outgrundliga.

Själva simpasset förflöt i dimma eftersom jag var förblindad av trötthet - det enda jag kom ihåg var ytterligare en kommentar av Eskil där han beordrade mig att ta på mig all utrustning jag tänkas kunde (dvs paddlar, fenor och gärna dolme på det:-) för nu skulle det gå undan. Självklart var jag och Daniel inte ens nära att hänga med. Lars däremot klarade sig bra!