Den här helgen har jag och ytterligare ett gäng HTT:are tillbringat en tämligen stor del av tiden i  Falkenbergs 50m bassäng. Det var trevligt, jobbigt och blött :-). Nästan lika blött som det var i bassängen var det under lördagens löptur i halv storm. Då var det ganska skönt med sällskap av ett gäng trevliga triathleter.

På läger får man tillfälle att prata lite mer med och komma närmre människor man vanligtvis inte pratar fullt lika mycket med och det är alltid kul och givande. I helgen blev t.ex några av oss varse att vi har en sjukt farlig triathlet (Kristian Morin) mitt ibland oss (åtminstone enligt honom själv)- särskilt när han tar ut sin Fox Terrier eller ligger och lurar bakom en buske i Pildamsparken redo att hoppa ut på ett lämpligt offer (som antagligen då måste springa långsammare än han själv :-)). Vad han skulle ta sig för om han väl "får tag på" något offer fick vi aldrig någon klarhet i. När alla föll i gapskratt tillade han med en uns av desperation i rösten "Varför är jag inte trovärdig?" Till alla som inte känner till Kristian Morin bör det tilläggas att jag knappast känner till någon snällare människa än just Kristian - det skulle möjligen vara Daniel då. Men han skulle aldrig få för sig att yttra en dylik kommentar. Skulle jag möta någon av dessa två i en mörk gränd på något ytterst tvivelaktigt ställe (vad jag nu skulle göra där) så skulle jag  bli mer glad än rädd.

I träningsväg blev veckan inte riktigt vad jag hoppats på. Simningen var okej, liksom löpningen då jag iom kvällens långpass för andra veckan i rad kom över 10mil. Kvällens långpass var emellertid trevligare än vanligt då jag medan jag sprang längs med ribban fick åtnjuta ett vackert och långvarigt fyrverkeri som någon valt att bränna av. Passet innehöll även lite spänning då mina hemnycklar valde att gräva sig ur nätfickan på min löpjacka precis när jag sprang längs med vattnet på Dockan. De var exakt 2cm från att hamna i vattnet innan jag av ren instinkt satte foten på dem. Lite spänning är alltid trevligt :-).

Cykelmässigt har däremot veckan varit katastrof iom ett avhugget samt ett uteblivet cykelpass. Men det går inte att göra något åt det nu - det blir säkert bättre nästa vecka. Totalt fick jag ändå ihop drygt 24 timmar, vilket inte är fy skam med tanke på jobb, möten och dylikt. Efter dagens träning kom Eskil med sushi och sin jobbansökan som fick  med beröm godkänt!