Idag avgjordes andra deltävlingen i HTT:s cup i crossduathlon. Strax före tävlingen hann jag simma några meter innan jag gick upp eftersom jag kände mig lätt illamående och öm i axlarna av någon obegriplig anledning. Kanske var jag inte tillräckligt återhämtad från gårdagen, vad vet jag. Tävlingen gick i alla fall bra så när som på att jag tillsammans med ett par killar cyklade fel en gång. Efter vårt misstag ställde tävlingsledningen ut en funktionär med syfte att visa vägen, så det löste sig. Banan var betydligt mer krävande än den föregående, både vad gäller väder, antalet höjdmeter att besegra som underlag. Därför tog jag det väldigt försiktigt i utförslöporna. Dumt att dra på sig en fotledsvrickning nu när träningen går så bra. Jag vann tävlingen, vilket inte var så svårt eftersom jag var enda dam i den långa klassen. Men mina tider hade även räckt för vinst i den korta klassen. Som vanligt fick jag en behövligt presentkort på Bike Pro här i Malmö.  Fullständiga resultat finns att studera på www.heleneholmstriteam.se. I och med tävlingen kom jag upp i 20h den här veckan, vilket är lite för mycket eftersom den var ämnad som en vilovecka. Efter tävlingen fick jag en helkroppsmassage som jag sent skall glömma. Den var nämligen allt utom behaglig, men dock väldigt effektiv. Särskilt ryggen och sätet känns betydligt bättre nu.

Dagens träning innehöll cykel 1.45 följt av löptävling 4.5km och därefter  mer cykel. Martin (tränare) som körde i följebil bakom tyckte visst att vi skulle mjölka ur allt vi hade efter loppet och uppmanade oss förnöjt att ta i allt vi hade uppför en lång backe som vi körde två gånger. I bilen satt även Daniel och Fredrik och hejade livligt på.  Tyvärr var vädret inte det bästa och det var därför som jag inte kunde undgå att undslippa mig några sofistikerade ord om mitt missnöjde över just detta (regn och blåst) i morse när jag vaknade. Frågar ni Lars så hävdar han att jag stod och ylade mot regnmolnen, vilket naturligtvis är en lögn och rent av förtal. Han var säkert bara sur över att jag idag valde att väcka honom aningen bryskt (han är tämligen svårväckt) - jag stoppade väckarklockan i örat på honom, en synnerligen effektiv metod visade det sig :-).

Då Lars Anden helt sonika vägrade att förbarma sig över oss som skulle tävla var samtliga hyfsat mjuka i benen när vi steg av cyklarna i Skrylle,  10min innan start. Daniel liknade bla mest en blöt pöl efter cyklingen så döm av min förvåning när han tokrusade iväg då startskottet ljöd och fortsatte att springa så genom hela loppet. Han sprang helt fantastiskt, vilket föranleder mig att tro att han bara mörkade formen inför loppet. Själv är jag nöjd med loppet som jag vann med ca 45sek före klubbkamraten Therese Omme. Men det var en backig, jobbig och blaskig bana. Förstapris var ett paraply, förvisso passande för dagen men ganska pinsamt som vinstpremie! I morgon står det crossduathlon på schemat. Får se om jag lyckas återhämta mig och få fram lite kraft ur benen då. Nu tänkte jag lördagsmysa med lite tentarättning. Skoj!

Idag sprang jag en regnig sväng innan jobbet - vad annat kan man säga än att det var blött! Annars har jag varit hos frisören och klippt håret - något jag tyvärr gör allt för sällan. Jag är typ snygg i håret en dag var tredje månad och det är när jag kommer från frisören ty då har hon klippt, tonat och plattat till mitt ruffsiga hår så att det ser riktigt bra ut. Dessvärre regnade det ute vilket fick till följd att idag var jag bara fin i 5min! Nu sitter vi och tittar på Idol och dricker vin. Eller just nu väntar, Anna, Daniel, Lars och jag på att få veta vem som vinner 2007års Idol. Jag hoppas Marie vinner så att Amanda kan få göra sin egen skiva vid sidan om. Hon är trots allt coolast. I reklampauserna roade Anna oss med en massa fräckisar som bara jag och hon tyckte var roliga - Daniel och Lars såg mest frågande ut. Kan det ha varit för att de handlade om män.  

...,Bosses fyspass på Anneberg, bestod idag av lite bålstabilitet men mest blandade hopp.  Vi hoppade i nästan en hel timme - och det var roligt. Nu är Daniel tillbaka på träningsbanan igen, så det känns väldigt tryggt :-). Innan passet sprang vi en sväng också. Annars började jag dagen med simning i ottan för att sedan skynda vidare till jobbet. Min intention var att enbart jobba några timmar och ändå kom jag inte därifrån förrän 15.00. För att effektivisera och hinna med min vardag brukar jag roa mig med att skriva små "att göra listor". När jag jobbar hemma har jag sällan några problem att hinna med det jag tänkt göra. Värre är det när jag åker till jobbet. Där känns det ibland som om folk drar och sliter mig i stycken, antagligen vill de passa på när jag väl är där eftersom jag hellre arbetar hemma. Idag hade vi dessutom besök av en ergonom som kommenterade och försökte om möjligt hjälpa till och ställa in våra arbetsplatser. Inte helt förvånande konstaterade hon att jag hade den sämsta arbetsplatsen ur många aspekter (vi sitter i kontorslandskap). Är det konstigt att jag föredrar att sitta hemma och arbeta? Idag lärde hon mig emellertid något nytt, det går tydligen ställa in hastigheten på muspekaren och den bör vara på så snabb som möjligt. Där ser man!

Idag har jag jobbat hårt med att transformera min annars smäckra och panterliknande svart-röda Look 585 till en grushög. När jag studerar resultatet kan jag inte annat än konstatera jag lycktas mycket bra för numera är den helt täckt av grus och smuts. Det slipar nog bra på de olika slitdelarna! Det gör mig ont i hjärtat att se hur min cykel fullkomligt blöder!!! Cykelpasset i sig var annars trevligt då bitvis fick sällskap av Tove, vilket alltid är trevligt. Nu på kvällen har jag premiärsimmat i den "nya" bassängen på Lindängen. De har satt tält över en utomhusbassäng som ersättning för Aqva Kuls stängning. Eftersom ingen information gått ut på HTT:s hemsida var det till Lars besvikelse bara han och jag där. Lars är som bekant inte särskilt förtjust i att simma med mig då han tycker att jag fullkomligt suger. Och det värsta är ju att han faktiskt har rätt.....  Själva bassängen var emellertid varm och det var underbart att slippa frysa för en gångs skull.   

Idag har jag bara jobbat lite hemma - skönt! Dessutom hann jag ut en sväng på stan och inhandlade de där röda stövlarna som Lars sa åt mig att INTE köpa :-). Det var ju mina födelsedagspengar som dessutom var öronmärkta för ett par stövlar, så varför skulle jag låta bli? Klart att han kommer ändra uppfattning när han ser dem - de är ju urcoola. Dessutom hittade jag en julklapp till min mamma. Så nu har jag en mindre present att hinna köpa innan den 24e. Och hur lätt kommer det att bli när folk vägrar att ge ut någon önskelista? Det är lustigt det där med jul. Tiden innan stressar och irrar folk som yra höns för att på julafton och juldagen i stort sett inte göra någonting! Allting är stängt och man bara sitter där och äter tills magen står i fyra hörn, ser på allt för långa och tråkiga tv-program och spelar spel. Att umgås och spela spel är iofs väldigt kul :-) men att sitta still gör mig tokig! Det lär väl knappast någonsin bli socialt accepterat att ge sig ut på en löptur efter julbordet och att få med sig t.ex Lars på en promenad är ungefär lika lätt som att bada en katt.

Nåväl, dagens träning bestod i en lätt cykeltur på ca 2,5h följt av marathonintervaller en halvtimme senare. Eftersom Daniel, min löphare, för tillfället befinner sig i Stockholm kände jag mig lätt vilse och bortkommen i den stora löparskaran. Till slut gled jag in i ett ganska stort gäng som tuffade iväg i ett till början väldigt behagligt tempo. Men allt eftersom tiden gick skruvades tempot upp och gruppen tappade medlemmar som 10 små negerpojkar. Enligt Dietz GPS hade vi de sista 25min ett snitt på 3.55, vilket i nuläget knappast motsvarar min marafart hur gärna jag än vill :-). Men vad kan man vänta sig när gruppen leddes av en lätt uttråkad (det gick för långsamt kan tänkas) sub 2.30löpare i form av Lars Andén :-).

Idag har det inte hänt så mycket mer än att jag hållt undervisning och ska så göra. Jag vet inte vem det varit mest synd om, idv3L som haft mig från 08.15-15.00 eller jag själv som tvingats både tala och lyssna på mig själv. Nu ska jag försöka refokusera och klara av sista föreläsningen om motivation - passande ämne en eftermiddag/kväll som denna. För er som inte är lärare kan jag meddela att det är ofantlig skillnad mellan att jobba 11h och undervisa i 11h. Påpekas bör att normalt sett brukar ingen undervisa från 08.15-20.00 - men jag har tydliga problem att säga nej ibland, vilket jag antagligen kommer att få lida för ikväll/morgon bitti.

Den här helgen har jag och ytterligare ett gäng HTT:are tillbringat en tämligen stor del av tiden i  Falkenbergs 50m bassäng. Det var trevligt, jobbigt och blött :-). Nästan lika blött som det var i bassängen var det under lördagens löptur i halv storm. Då var det ganska skönt med sällskap av ett gäng trevliga triathleter.

På läger får man tillfälle att prata lite mer med och komma närmre människor man vanligtvis inte pratar fullt lika mycket med och det är alltid kul och givande. I helgen blev t.ex några av oss varse att vi har en sjukt farlig triathlet (Kristian Morin) mitt ibland oss (åtminstone enligt honom själv)- särskilt när han tar ut sin Fox Terrier eller ligger och lurar bakom en buske i Pildamsparken redo att hoppa ut på ett lämpligt offer (som antagligen då måste springa långsammare än han själv :-)). Vad han skulle ta sig för om han väl "får tag på" något offer fick vi aldrig någon klarhet i. När alla föll i gapskratt tillade han med en uns av desperation i rösten "Varför är jag inte trovärdig?" Till alla som inte känner till Kristian Morin bör det tilläggas att jag knappast känner till någon snällare människa än just Kristian - det skulle möjligen vara Daniel då. Men han skulle aldrig få för sig att yttra en dylik kommentar. Skulle jag möta någon av dessa två i en mörk gränd på något ytterst tvivelaktigt ställe (vad jag nu skulle göra där) så skulle jag  bli mer glad än rädd.

I träningsväg blev veckan inte riktigt vad jag hoppats på. Simningen var okej, liksom löpningen då jag iom kvällens långpass för andra veckan i rad kom över 10mil. Kvällens långpass var emellertid trevligare än vanligt då jag medan jag sprang längs med ribban fick åtnjuta ett vackert och långvarigt fyrverkeri som någon valt att bränna av. Passet innehöll även lite spänning då mina hemnycklar valde att gräva sig ur nätfickan på min löpjacka precis när jag sprang längs med vattnet på Dockan. De var exakt 2cm från att hamna i vattnet innan jag av ren instinkt satte foten på dem. Lite spänning är alltid trevligt :-).

Cykelmässigt har däremot veckan varit katastrof iom ett avhugget samt ett uteblivet cykelpass. Men det går inte att göra något åt det nu - det blir säkert bättre nästa vecka. Totalt fick jag ändå ihop drygt 24 timmar, vilket inte är fy skam med tanke på jobb, möten och dylikt. Efter dagens träning kom Eskil med sushi och sin jobbansökan som fick  med beröm godkänt!