I torsdags jobbade jag en hel del, och för att hinna med träningen hoppade jag över klubbens årsmöte. Av styrelsen fick jag utmärkelsen "årets prestation" vilket jag naturligtvis är glad över, även om jag inte känner mig riktigt värdig den (Lars tyckte dessutom att utmärkelsen var fjantig eftersom den är subjektiv). Även fredagen försvann i rasande fart och förgylldes med träning, jobb och sedan utgång. Roligaste träningspasset var det som Bo kallar för "Grispass" - hårt och givande och antagligen förträfflig uppladdning till morgondagens duathlontävling.

Fredagskvällen avslutades på ett uteställe med det passande namnet Glasklart - vilket ger en bra fingervisning om intellektet hos vissa av ställets gäster. Torun, en arbetskollega, och hennes väninna hade ett par biljetter över som Anna och jag köpte. I dessa biljetter ingick en hygglig middag som presenterades av en synnerligen sliskig och lismande karl som fick alla oss fyra att tappa aptiten för ett tag. Efter middagen fungerade stället som nattklubb om man så önskade. Sammanfattningsvis var klientelet blandat, med allt från frånskilda? äldre män och kvinnor, unga smäckra och storbystade blondiner med kanske just glasklara hjärnor till några vettiga människor som t.ex vårt sällskap :-) :-) :-). Tomma hjärnor var även karaktäristiskt för lika många av killarna med tanke på deras raggningsrepliker och försök till konversationer. Människorna kring bordet bredvid Anna och mig kan t.ex inte haft alla paddlar i vattnet. Utan att ha särdeles mycket erfarenhet av Malmös uteställen kan jag konstatera att de flesta var där i ett specifikt syfte, vilket kan göra det hela mycket intressant som observationsarena. Ju senare timme ju desperatare raggningsförsök och när Anna med vild desperation kom springandes med skräck i blick till mig kände vi nog båda att nu var det bäst att gå hem, så det gjorde vi! Därmed slapp vi med nöd och näppe den utlovade "balladtimmen", vilken jag antagligen är glad att slippa uppleva. Absolut trevligas var annars själva middagen. Toruns vännina Inger visade sig var en  helt underbar, klok och levnadsglad kvinna. Vi vid vårt bord pratade antagligen mest, gestikulerade yvigast och skrattade högst av alla.  Övriga gäster hade säkert trevligt men verkade ändå avvaktande, stela och intetsägande medan de antagligen tyckte att vi var synnerligen flamsiga och tramsiga - eller så var de lika självupptagna av det egna sällskapet som vi och brydde sig inte alls. När klubben kom igång kände jag mig tidvis ganska malplacerad och med få gemensamma nämnare med de flesta där inne, och så var det nog. Om en ska bort (för att använda Magnus och Brasseliknelser)så är det nog JAG.  Men dansa är roligt, liksom att skratta åt, studera och härma andra dansa. 

Idag har Lars och jag cyklat i stormen. Det var blött, stormigt och småkallt. Lars fick punktering två gånger och blev tvungen att bli räddad av AnnaMaria som ryckte ut i nöden medan jag själv försökte (vilket bitvis inte var lättare sagt än gjort) ta mig hem och hämta bilen.