I kväll har det varit 10km tempo på cykel här i krokarna. Jag ställde upp med små förhoppningar och förväntningar att åstadkomma någon kanontid. Men trots att jag visste att benen var tunga av förra veckans träning så hade jag ändå som mål långt bak i huvudet att slå föregående års tid. Man vill ju alltid bli bättre. I år låg loppet betydligt tidigare (mitten av aug förra året) och dessutom var det både kallare och blåsigare. Ja och så hade de förlängt loppet ett par hundra meter också. Någon resultatlista har inte kommit ännu men tar man bort ett par hundra meter så tror jag nog att jag slog min fjorårstid med någon eller några sekunder. Annars kändes loppet smått misäraktigt och jag fick inte upp pulsen ens i närheten av vad den var under Hilleshögsloppet. Vid varje motlut dog dessutom benen. Så syftet med förra veckans träning, nerträning av Camilla, måste anses uppfyllt. Det är i alla fall något!