Gästbloggare: Daniel Runemalm

Under helgens underbara sensommarvärme strosade jag runt i Malmö centrum. Oförhappandes dök det upp en Gudinna. Jag såg henne på långt gåll och tvärstannade med bultande hjärta och pulserande puls. Hon var den vackraste jag någonsin sett!

Med blont svallande hår, ett leende som inte var av denna värld och med en utstrålning som hade smittat av sig och fått Bosse Ringholm att se ut som en kul och trevlig kille stod hon där med några väninnor och såg ut som den självklara ordföranden i "Alla världens snyggaste tjejers klubb".

 Jag förmådde inte att röra mig utan stod bara där, på tryggt behörigt avstånd och vrålstirrande (fast det syntes inte genom mina fotokromatiska solglasögon) tills ögonen tårades av för lite blinkningar med ögonlocken.

Då tände hon en cigarett.

Nedstämd, dyster, moloken, sorgsen, bedrövad, hängfärdig, modfälld och ett gäng andra adjektiv följde mig på min väg hemåt.

I övrigt har veckan varit bra, frånsett i morse då jag nästan höll på att dö.  När jag kliver utanför min port där jag bor så har några renoveringsgubbar grävt en fem meter lång och tre meter djup vallgrav.