Gästbloggare Daniel Runemalm:

P3 är ju som bekant den enda radiokanalen som går att lyssna på. Enda undantaget är möjligen Skånepartiets lokalradio i Malmö, där ett gäng halvrasistiska och skånepatriotiska tomtar bedriver djuplodande journalistik som går ut på endera att Sverige ska lämna tillbaka Skåne till dess rättmätiga ägare - dvs Danmark - eller att roten till allt ont i samhället beror på islamistiska fundamentalister som sakta men säkert infiltrerar västvärlden, och i synnerhet Sverige.

Då och då lägger man in en del musikaliska inslag i form av en frikyrklig variant av Skånesången, en godtycklig Edward Persson-låt eller "Danmarks natonalhymn", som man noga poängterar, samtidigt som man återigen beklagar sig över det förfärliga att Danskarna lämnade ifrån sig Skåne efter det förlorade kriget och nederlaget 1658. Här snackar vi  långsinthet...!

Då och då ringer det in en partimedlem, den ene tokigare än den andra, och skränar något som denne läst i dagens Metro, som inhämtades under den dagliga promenaden genom stan under åsyn av "såna där små huligan-muslimer" som alldeles säkert är på väg att spränga Turning Torson i småbitar, eller åtminstone vandalisera någon kommunal egendom eller råna en pensionär, som för övrigt borde ha högre pension.

Med andra ord är det rätt humorfyllt att lyssna på Skånepartiets lokalradio.

Men frånsett detta tomte-program är alltså P3 det enda lyssningsbara radiokanalen. På nämnda kanals program "Krister" kan man på fredagseftermiddagarna lyssna till ett lättsamt inslag kallat "Fredagsflirten". Kort går det ut på att en singelkille- eller tjej ska välja på tre kandidater som tävlar om dennes gunst. I fredags var det en tjej som skulle välja på tre killar.

 Den förste killen verkade minst sagt skum. På frågan om vad han tyckte var en lämplig aktivitet som första dejt, hasplade han efter en halvminut av öh:ande och  äh:ande och med ett språk, som (OBS! Subjektiv fördom!) sade att han bor någonstans djupt inne i någon skog och det roligaste han vet är att köra trimmad Volvo och snusa, att jovisst, den självklara första dejten var att på fredagskvällen så går man tillsammans till naprapaten...!

Efter en effektfull konstpaus fortsätter han ivrigt, uppenbarligen nöjd med sitt svar, att det är ju "jättekul att ligga där tillsammans och knaka lite".

 En något ställd programledare säger något i stil med. "Eh... ja det var ju ett intressant svar... vad säger du om det?" och menar då tjejen, som alldeles uppenbart bor någonstans på Södermalm. Inte helt otippat blir den stackars fordonskillen, som förhoppningsvis inser att han i fortsättningen borde hålla sig till bio eller promenad i parken, idiotförklarad med kommentaren: "Asså, det verkar ju jättekonstigt, måste jag säga... asså faktiskt... verkligen jättekonstigt."

Fortsättningen av programmet blir en ren förnedring av "kille nummer ett". På frågan vilket land han skulle vilja vara så sammanfaller hans val Australien givetvis "verkligen inte" av tjejen, som vill vara USA. I ett sista desperat utfall väljer killen att stoltsera med att ibland går han till gymmet och "drar lite i skrotet där", varpå tjejen naturligtvis "inte alls tycker om att gå på gymmet".

Kronan på verket blir när den fnissande programledaren ska summera de tre aspiranterna och börjar med att säga "Väljer du kille nummer ett, den gymmande killen som gärna går till naprapaten på första dejten och skulle vara Australien om han var ett land, eller väljer du kille nummer två som...."

Nu ska jag fortsätta smälta bort till den mäktiga live-versionen av Lars Winnerbäcks "Du hade tid", ni vet den där Idde Schultz sjunger med i refrängen.

"...du säger, det har varit rätt så tomt här och det är verkligt skönt och se dig. Du säger jag kan bära väskan hem till mig. Och du betalar taxin och jag kan bara hänga med och jag tittar ut i mörkret och drar nåt skämt..."

Töntvarning? Ja, lite.