Nu har jag bestämt mig för att köra duathlon-SM som går nästa helg. Jag vet inte i vilken form jag är i men det ska ändå bli kul att få tävla lite. Med anledning av det körde jag igår därför duathlonintervaller bestående av 5x1.5km löpning och 4x5km cykel i hårt tempo. Naturligtvis blåste det och några regndroppar fick jag på mig men efteråt var det ganska skönt. Idag har jag simmat och lite senare ska jag ut på en kort joggtur. Startfältet lär åtminstone bli det bästa någonsin med bla OS-kvalade Lisa Nordén, Eva Nyström och Dorothea Isaksson (2a på tempo-SM). Dessutom kommer några riktigt starka tjejer från Danmark över och kör. Så det ska bli spännande om de här långdistansbenen kan få upp lite fart för kortdistans :)! Någon vilodag fram till tävlingen har dock inte Coach Jens lagt in, men så får det bli.....

Natten till i måndags kände jag mig nästan lite förkyld med torr hals och huvudvärk. Eftersom detta tillsammans med en allmän seghet (kan ju ha varit sömnbristen på natten) även satt i hela måndagen uteblev den annars numera nästan obligatoriska lätta cyklingen och löpningen. Det blev bara ett lätt teknikpass i bassängen. Idag känner jag mig nästan helt bra så idag har jag både simmat och sprungit. Löppasset var kort men effektivt. Coach Jens kallar det för straight and turns. Passet går ut på att jogga i kurvorna och accelera upp farten till max på långsidorna av en friidrottsbana. Jag körde 10 varv och tro mitt ord när jag säger att det är riktigt jobbigt. Fast efteråt känns det ganska bra. 

Som ni märkt har jag undlåtit mig att blogga på ett par dagar och anledningen är att jag varit i Helsingborg - igår sprang jag bla i Pålsjö skog, vilket var en underbart alternativ mot den här stans blåsiga asfaltsgator. Nåja, som varit brukligt den senaste tiden har Daniel förhoppningsvis roat er under min frånvaro. Nu är jag nyss hemkommen från ett knappt 6h långt cykelpass, varav Tove gjorde mig sällskap i drygt 4h. Vår starttid var lite olika så det var skönt att vi ändå kunde köra så länge tillsammans. Den distansen kan annars lätt bli tradig själv. För en gångs skull blåste det inte halv storm och dessutom uteblev de utlovade regnskurarna. Skönt! Enda smolket i bägaren var den utskällning vi fick av stannande bilist (han stoppade helt upp trafiken) som vi dessvärre hade svårt att förstå eftersom hans svenska lämnade en hel del att önska. Dock var han upprörd och uppenbarligen ville han att Tove och jag skulle cykla någon annanstans, pekandes mot en rabatt. Intressant vägval tyckte vi.

Gästbloggare Daniel Runemalm:

P3 är ju som bekant den enda radiokanalen som går att lyssna på. Enda undantaget är möjligen Skånepartiets lokalradio i Malmö, där ett gäng halvrasistiska och skånepatriotiska tomtar bedriver djuplodande journalistik som går ut på endera att Sverige ska lämna tillbaka Skåne till dess rättmätiga ägare - dvs Danmark - eller att roten till allt ont i samhället beror på islamistiska fundamentalister som sakta men säkert infiltrerar västvärlden, och i synnerhet Sverige.

Då och då lägger man in en del musikaliska inslag i form av en frikyrklig variant av Skånesången, en godtycklig Edward Persson-låt eller "Danmarks natonalhymn", som man noga poängterar, samtidigt som man återigen beklagar sig över det förfärliga att Danskarna lämnade ifrån sig Skåne efter det förlorade kriget och nederlaget 1658. Här snackar vi  långsinthet...!

Då och då ringer det in en partimedlem, den ene tokigare än den andra, och skränar något som denne läst i dagens Metro, som inhämtades under den dagliga promenaden genom stan under åsyn av "såna där små huligan-muslimer" som alldeles säkert är på väg att spränga Turning Torson i småbitar, eller åtminstone vandalisera någon kommunal egendom eller råna en pensionär, som för övrigt borde ha högre pension.

Med andra ord är det rätt humorfyllt att lyssna på Skånepartiets lokalradio.

Men frånsett detta tomte-program är alltså P3 det enda lyssningsbara radiokanalen. På nämnda kanals program "Krister" kan man på fredagseftermiddagarna lyssna till ett lättsamt inslag kallat "Fredagsflirten". Kort går det ut på att en singelkille- eller tjej ska välja på tre kandidater som tävlar om dennes gunst. I fredags var det en tjej som skulle välja på tre killar.

 Den förste killen verkade minst sagt skum. På frågan om vad han tyckte var en lämplig aktivitet som första dejt, hasplade han efter en halvminut av öh:ande och  äh:ande och med ett språk, som (OBS! Subjektiv fördom!) sade att han bor någonstans djupt inne i någon skog och det roligaste han vet är att köra trimmad Volvo och snusa, att jovisst, den självklara första dejten var att på fredagskvällen så går man tillsammans till naprapaten...!

Efter en effektfull konstpaus fortsätter han ivrigt, uppenbarligen nöjd med sitt svar, att det är ju "jättekul att ligga där tillsammans och knaka lite".

 En något ställd programledare säger något i stil med. "Eh... ja det var ju ett intressant svar... vad säger du om det?" och menar då tjejen, som alldeles uppenbart bor någonstans på Södermalm. Inte helt otippat blir den stackars fordonskillen, som förhoppningsvis inser att han i fortsättningen borde hålla sig till bio eller promenad i parken, idiotförklarad med kommentaren: "Asså, det verkar ju jättekonstigt, måste jag säga... asså faktiskt... verkligen jättekonstigt."

Fortsättningen av programmet blir en ren förnedring av "kille nummer ett". På frågan vilket land han skulle vilja vara så sammanfaller hans val Australien givetvis "verkligen inte" av tjejen, som vill vara USA. I ett sista desperat utfall väljer killen att stoltsera med att ibland går han till gymmet och "drar lite i skrotet där", varpå tjejen naturligtvis "inte alls tycker om att gå på gymmet".

Kronan på verket blir när den fnissande programledaren ska summera de tre aspiranterna och börjar med att säga "Väljer du kille nummer ett, den gymmande killen som gärna går till naprapaten på första dejten och skulle vara Australien om han var ett land, eller väljer du kille nummer två som...."

Nu ska jag fortsätta smälta bort till den mäktiga live-versionen av Lars Winnerbäcks "Du hade tid", ni vet den där Idde Schultz sjunger med i refrängen.

"...du säger, det har varit rätt så tomt här och det är verkligt skönt och se dig. Du säger jag kan bära väskan hem till mig. Och du betalar taxin och jag kan bara hänga med och jag tittar ut i mörkret och drar nåt skämt..."

Töntvarning? Ja, lite.

bestod i att rädda en duva som flygit in i vår trappuppgång och som höll på att stånga huvudet blodigt mot fönsterrutan (den hade nog inte gått duvkursen "allt man kan se igenom inte är öppen luft så akta dig"). Det är lustigt men duvorna på gården älskar verkligen den här trappuppgången. Tidigare har jag undanröjt flera duvbon precis utanför dörren i ena hörnet av trappuppgången. Men det är klart, så bor Lars och jag på en väldigt attraktiv adress :-).

Träningsmässigt körde jag idag ett hårt cykel/löppass och sannerligen vad jag fick kämpa i motvinden.

Först av allt! Daniel du har mitt fulla stöd i rökfrågan. Visst rökare är lika mycket värda, det är inte det, snarare då att de är så äckliga att kyssa och har kroppen full av giftiga ämnen (kan tänkas). Jag vill ha en frisk, viril och livsduglig man :-). Sorry men i min värld är rökning ruskigt avtändande. Fast för många är ju triathleter ruskigt avtändande.....hur nu folk kan tycka så övergår mitt förstånd..

Idag har jag simmat på en byggplats (de håller på att resa tält över utomhusbassängen). Eftersom det var på morgonen var det till skillnad mot gårdagen åtminstone ljust. Fast kanske hade jag hellre levt i ovisshet över hur gult golvet i bassängen var av alla alger? som bildats av för lite rengörning och hur mycket skräp som täckte den annars hyfsat rena bottnen. Urk.....kanske är det mer hälsosamt att röka ändå. Dagens andra pass bestod av 10x400m, ett smärtsamt pass som idag gick förvånandsvärt bra.

Gästbloggare: Daniel Runemalm

Under helgens underbara sensommarvärme strosade jag runt i Malmö centrum. Oförhappandes dök det upp en Gudinna. Jag såg henne på långt gåll och tvärstannade med bultande hjärta och pulserande puls. Hon var den vackraste jag någonsin sett!

Med blont svallande hår, ett leende som inte var av denna värld och med en utstrålning som hade smittat av sig och fått Bosse Ringholm att se ut som en kul och trevlig kille stod hon där med några väninnor och såg ut som den självklara ordföranden i "Alla världens snyggaste tjejers klubb".

 Jag förmådde inte att röra mig utan stod bara där, på tryggt behörigt avstånd och vrålstirrande (fast det syntes inte genom mina fotokromatiska solglasögon) tills ögonen tårades av för lite blinkningar med ögonlocken.

Då tände hon en cigarett.

Nedstämd, dyster, moloken, sorgsen, bedrövad, hängfärdig, modfälld och ett gäng andra adjektiv följde mig på min väg hemåt.

I övrigt har veckan varit bra, frånsett i morse då jag nästan höll på att dö.  När jag kliver utanför min port där jag bor så har några renoveringsgubbar grävt en fem meter lång och tre meter djup vallgrav.