De här två veckorna har varit en väldigt stressig tid i mitt liv och som brukligt när man sedan slappnar av så bröt natten till fredagen typsikt nog en förkylning ut. Kanske var det därför som torsdagspasset kändes så tungt. Därför har det inte blivit någon träning varken igår eller idag. Coach Jens förbjöd mig dessutom att renovera, men eftersom jag knappast är döende och har svårt att sitta still så har jag gjort lite trots allt. Givetvis i lugn och sakta mak. Även denna helg har Patrik varit här och hjälpt mig. Idag har han bland annat tapetserat en fondvägg i vardagsrummet. Han blev inte direkt överförtjust när jag kläckte idén att jag ville ha det som en ruta istället för, som vanligt, på hela väggen. Men som brukligt blev resultatet mycket väl godkänt.

Någon som däremot antagligen trodde att jag var döende var Eskil som totalvägrade äta av det godis jag köpt och den kaka jag bakat till honom, Daniel, Patrik och mig igår. Istället för ett simpelt förkylningsvirus trodde han antagligen att jag bar på ett luftburet SARS-virus (om nu ens det är luftburet). Men alla ni som känner till Eskil vet ju hur beroende av sötsaker han är så när alla ätit klart så bytte han teskeden mot en matsked, tog fatet i handen och glufsade i sig resten av kakan (knappt hälften) på ett par sekunder.