Under de senaste dagarnas träning verkar naturens makter velat ha härdat mig inför det som komma skall, Zofingen då. I fredags blåste det en hel del och när jag cyklade ut var jag säker på att blåsten var rakt emot mig då jag specifikt siktat in mig på tre flaggor som jag under passet skulle komma att passera 4ggr. Döm av min förvåning när jag på tillbakavägen såg att flaggorna vridit sig och fortsatte att göra så under hela min cykelfärd (körde nämligen en bana flera varv). På 3h hade vinden vridit sig 45grader, det kanske inte tycks vara mycket, men tro mig, det är fullt tillräckligt för att få ganska mycket mer motvind än medvind. Som om inte det var nog så körde jag under första varvet in i ett moln av sågspån blandat med hästkiss (av doften att döma) - som jag skrev tidigare så blåste det en del ;)! Jag blundade och försökte intala mig själv att lite hästkiss är inte så farligt. Det kunde ju varit värre, som för huvudpersonen i Slumdog millionaire som hoppade ner i ett utedass fullt med människobajs - uaärk! 

Så igår stod löpning på schemat och solen sken härligt varmt under hela uppvärmningen. Jag skulle precis ta mitt första löpsteg på min första 400ing då det började vina och blåsa i träden och snart var hela himlen svart och jag sprang omkring i ett blåsande och regnande helvete. Så lagom till min sista 400ing började vinden besinna sig och regnande upphöra och när jag var helt klar med passet sken solen från en ljusblå himmel. Ungefär samma scenario upprepades idag på min cykeltur. Märkligt är ordet!