Alla inlägg under september 2009

Av Camilla Lindholm - 29 september 2009 21:03

Den senaste tiden har jag onekligen haft tur. I torsdags hann jag nästan helt klart passet innan himlen öppnade sig och regnet fullkomligt forsade ner. I fredags och i söndags var det uppehåll, perfekt när det står cykel på schemat. Samma sak igår. När jag vaknade var gatan dyngsur och på kvällen strilade regnet ner. Men däremellan hann jag med min cykeltur :)! Hoppas denna tur håller i sig hela veckan och under tävlingen. Dessvärre har jag inte haft samma tur när det gäller min bil.  I söndags på väg till simningen (som fick utgå) upptäckte jag att någon krossat bakrutan på bilen. Inte alls så kul. Ska dock försöka glömma det ett tag, eller ännu bättre ta ut ilskan på förövraren under tävlingen på söndag.  Så håll tummarna för mig så ska jag köra så hårt jag kan. Vill man följa tävlingen så kan man göra det på http://www.challenge-barcelona.com

ANNONS
Av Camilla Lindholm - 24 september 2009 23:27

Så nu är det inte långt kvar till tävling. Resan är bokad och kroppen fixad. Jag var nämligen hos Ulla på www.kostverkstaden.com och fick lite CST. Det är verkligen en häftig och intressant upplevelse. Det kan tyckas konstigt men mina muskler har en tendens att liksom fastna i inre organ vilket får till följd att jag får svårt att springa fort pga smärta när jag andas. Nu ska det vara fixat - skönt!


Igår gick träningen lite trögt vilket fick mig att slå av lite på farten, hellre att ta det lite för lugnt nu än lite för hårt. Kanske var det därför som dagens löppass kändes riktigt skönt. Benen var inte riktigt lika stumma som för bara ett par dagar sedan och jag har ju ytterligare en dryg vecka på mig att piggna till ytterligare. Kanske var det dagens  behandlingar som gjorde susen. Nu ska jag sova så att även morgondagen blir bra. God natt!

ANNONS
Av Camilla Lindholm - 22 september 2009 19:46

I söndags var Jens här och föreläste och coachade klubbens medlemmar i cykel och löpning. Självklart passade jag på att vara med och det blev ett bra cykelpass. Vi körde två varv, varav det sista hårt. Tanken var att testa formen för att se hur återhämtningen gått. Dagen till ära var vädret strålande och som grädde på moset cyklade jag riktigt riktigt snabbt. Kul! Jag har även kommit igång bra med löpningen och simningen. Löpningen känns fortfarande lite stum även om farten är bra. Förhoppningsvis hinner de bli lite lättare tills nästa vecka. Jag åker på onsdag och det ska bli skönt att komma iväg nu när vädret blivit lite sämre. Snacka om bra tajming.

Av Camilla Lindholm - 19 september 2009 12:59

Den här veckan har jag återgått till träning igen. Jag har hunnit testa benen i alla grenarna och med tanke på att det var väldigt kort tid sedan jag tävlade så känns benen skapligt bra. Det är en chansning men nu har jag bokat en resa till Barcelona och Barcelona Challenge. Det kan låta konstigt att jag åker dit igen men arrangörerna har garanterat att misären från maj inte ska återupprepas. De har bla ändrat cykelbanan och tagit in andra domare. Sista tävlingen för säsongen blir Powerman Malaysia i början av november ca en månad efter Barcelona. Efter tävlingen stannar vi lite  extra och har semster, vilket ska bli jätteskönt.

Av Camilla Lindholm - 12 september 2009 17:18

Igår hände något riktigt skumt, snudd på lite kusligt. Normalt sett brukar jag aldrig låsa ytterdörren när jag är hemma, nu vet jag dock bättre :)! Så igår satt jag själv i Patriks lägenhet när jag plötsligt ser ett mörkt huvud sticka fram i dörrspringan mellan hall och vardagsrum. Jag hade inte hört att någon öppnat dörren och smugit sig in i lägenheten. Jag flög upp och undrade vad personen ville och såg samtidigt hans dimmiga höga blick. Han mumlade något om att han skulle lägga golv och letade efter andra hantverkare. Patrik håller på att renovera så det var väl så han hittade på den historien. Säkert att en golvläggare skulle smyga in i en lägenhet, i vanliga kläder, knarkpåverkad och utan verktyg. Dessutom vet jag att Patrik aldrig skulle anlita någon. Nåväl, det hela var ganska ofarligt men om han varit lite mer aggressiv vet man aldrig vad som skulle kunnat hända.


Idag har jag hållit i ett spinningpass på SATS - skitkul!! Därefter har jag hjälp Patrik att måla och ikväll ska några vänner komma över hit. Kul!

Av Camilla Lindholm - 9 september 2009 08:54

Zofingen, duathlon longdistance world championship gick av stapeln i söndags och jag var där som rookie! Loppet är legendariskt och något du måste uppleva någon gång i ditt liv som duathlet/triathlet. Jag har hört många historer om hur hårt det är men så här i efterhand förstår jag varför det är så svårt att göra bra i från sig här första gången man deltar. Det är helt enkelt svårt att föreställa sig banan och dess grymhet. Jag kände mig förberedd då jag cyklat många pass på söderåsen samt harvat omkring i Bulltofta . Såhär i efterhand är det ingenting och jag ar oerhört nöjd hur jag som skåning ändå kunde genomföra loppet så väl. Min löpform är mycket god men har du inte vant dina ben vid lång, lång, nerförslöpning så är en god löpform verkningslös. Efter en nedgång under några år så var det här året speciellt med sina 30% fler deltagare. Elitklassen i både herr och dam uppvisade sitt starkaste startfält genom tiderna och det såg ut att bli en hård tävling med Erica Csomor som klar favorit på damsidan. Hon har vunnit här de senaste 5åren och vann även iår om än inte lika överlägset som tidgare år. Men låt oss ta det från början. I år sände även tävlingen live på tv.


Efter flyg och en 1.5h lång tågresa blev jag hämtad av min underbara homestay-familj Beat och Esther på Zofingen tågsation. Det regande och blåste kallt och jag var lycklig över att loppet inte var på fredagen. Redan på lördagen var vädret bättre och detta var även dagen för flaggning och pastaparty. De främst rankade fick gå upp på scen - däribland jag då jag var rankad som nummer 5. Före mig var Erica Csomor (ungern), Maja Jacober (schweiz), Sylive Quittot (fra) och Victoria Beck (nzl). Men bakom mig fanns många starka namn som tex Ulrike Schwalbe och världens bästa multisportare Elina Ussher. Då visste jag inte ens att Jessica Draskau Petersson (flerfaldig tvåa här sedan tidigare) var anmäld. Det såg ut att bli en härlig kamp, precis som det ska vid ett mästerskap.  Tävlingsdagen var molnfri, gnistrande kall och för ovanlighetens skull lite blåsig. Sträckorna var 10-150-30 och det jag hört mest om var den första extremt kuperade löpningen.


Startskottet gick och hela gruppen satte av i ett för mig väldigt makligt tempo. Första stigningen på ca 2km kändes väldigt enkel men jag valde att följa gruppens tempo. Därefter kom första långa nerförslöpan och jag kände redan då att mina ben stumnade lite vilket gjorde andra varvet aningen långsammare. Det var en ganska stor grupp som kom in i växelzonen samtidigt men ut på cyklingen tog det inte lång tid innan jag låg bland de första. Efter ett tag kom Erika Csomor cyklandes och jag bestämde mig för att försöka klänga mig fast hos henne (10m bakom givetvis) eftersom jag trodde att om vi kom in samtidigt från cyklingen så skulle min löpning vara starkare. När de långa stigningarna kom så orkade jag inte riktigt hålla henne, något som jag kompenserade genom att vara betydligt mer teknisk i nerförslöporna. Tyvärr tappade jag henne sista varvet och förlorade mycket tid. Sista löpningen kändes drömlik. Det startade med en lång, brant klättring på 2.5km som följdes av branta nerförslöpor och ytterligare stigningar. Det var i mitt tycke en sjukt jobbig bana och mina ben var fullständigt tillintetgjorda av all nerförslöpning som fullkomligt krossade lårmusklerna. När tvåan Jessica Draskau Petersson kom rusande förbi kunde jag inte alls svara. Min puls var förvånandsvärt låg men mina ben obrukbara. För att skingra de negativa tankarna och distrahera tröttheten valde jag de sista 5km att räkna steg 1-2-3-4-5-6-7-8-9-10 och så började jag om igen. Det funkade uppenbarligen eftersom jag lyckades hålla 3dje platsen in i mål. Gissa om jag var lycklig när jag korsade mållinjen :)! 


Mest anmärkningsvärt var nog ändå känslan i kroppen.  Eftersom benen varit för trötta för att trycka upp pulsen så kändes kroppen ganska oförstörd. Benen däremot kändes som krossade under en ångvält :)! Resultatlistan visar även tydligt att de normalt snabba inte nödvändigtvis gör bra på den här banan som kräver något helt annat av benen än just snabbhet. Nu vet jag vad som krävs för att köra bra på den här banan, km-långa uppförs- och nerförslöpor :)!   Jag måste även få passa på att tacka Aksel Nielsens fru Jennie för all support och vattenlangning längs banan och min underbart snälla homestay-familj :)!

Av Camilla Lindholm - 2 september 2009 19:22

har det varit hela veckan. Det började redan i måndags då Henrik gjorde en sista koll så att alla kotor satt där de skulle. Därefter fortsatte det med massage igår och idag har cykeln fått sitt och själv är jag  nyss hemkommen från en bra cykeltur med tävlingshjul på. Det är sällan eller nästan aldrig jag tränar med dem på (gäller ju att slita så lite som möjligt på mina älsklingar) men idag gjorde jag ett undantag eftersom jag ville kolla en sak med dem på. Oj, vilken skillnad det är....det går verkligen som tåget och det kändes som jag flög fram. Det verkar synnerligen lovande inför söndagen. Jag åker på fredag morgon och vill man följa mig utmana det starka startfältet så kan man göra det på www.powerman.ch.


 Glöm nu inte bort att hålla tummarna för mig :)

Presentation

Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

  • Blogginfo.se

RSS

Följ bloggen

Följ Camilla Lindholms tri-blogg med Blogkeen
Följ Camilla Lindholms tri-blogg med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se