Direktlänk till inlägg 9 september 2009

3a i Zofingen

Av Camilla Lindholm - 9 september 2009 08:54

Zofingen, duathlon longdistance world championship gick av stapeln i söndags och jag var där som rookie! Loppet är legendariskt och något du måste uppleva någon gång i ditt liv som duathlet/triathlet. Jag har hört många historer om hur hårt det är men så här i efterhand förstår jag varför det är så svårt att göra bra i från sig här första gången man deltar. Det är helt enkelt svårt att föreställa sig banan och dess grymhet. Jag kände mig förberedd då jag cyklat många pass på söderåsen samt harvat omkring i Bulltofta . Såhär i efterhand är det ingenting och jag ar oerhört nöjd hur jag som skåning ändå kunde genomföra loppet så väl. Min löpform är mycket god men har du inte vant dina ben vid lång, lång, nerförslöpning så är en god löpform verkningslös. Efter en nedgång under några år så var det här året speciellt med sina 30% fler deltagare. Elitklassen i både herr och dam uppvisade sitt starkaste startfält genom tiderna och det såg ut att bli en hård tävling med Erica Csomor som klar favorit på damsidan. Hon har vunnit här de senaste 5åren och vann även iår om än inte lika överlägset som tidgare år. Men låt oss ta det från början. I år sände även tävlingen live på tv.


Efter flyg och en 1.5h lång tågresa blev jag hämtad av min underbara homestay-familj Beat och Esther på Zofingen tågsation. Det regande och blåste kallt och jag var lycklig över att loppet inte var på fredagen. Redan på lördagen var vädret bättre och detta var även dagen för flaggning och pastaparty. De främst rankade fick gå upp på scen - däribland jag då jag var rankad som nummer 5. Före mig var Erica Csomor (ungern), Maja Jacober (schweiz), Sylive Quittot (fra) och Victoria Beck (nzl). Men bakom mig fanns många starka namn som tex Ulrike Schwalbe och världens bästa multisportare Elina Ussher. Då visste jag inte ens att Jessica Draskau Petersson (flerfaldig tvåa här sedan tidigare) var anmäld. Det såg ut att bli en härlig kamp, precis som det ska vid ett mästerskap.  Tävlingsdagen var molnfri, gnistrande kall och för ovanlighetens skull lite blåsig. Sträckorna var 10-150-30 och det jag hört mest om var den första extremt kuperade löpningen.


Startskottet gick och hela gruppen satte av i ett för mig väldigt makligt tempo. Första stigningen på ca 2km kändes väldigt enkel men jag valde att följa gruppens tempo. Därefter kom första långa nerförslöpan och jag kände redan då att mina ben stumnade lite vilket gjorde andra varvet aningen långsammare. Det var en ganska stor grupp som kom in i växelzonen samtidigt men ut på cyklingen tog det inte lång tid innan jag låg bland de första. Efter ett tag kom Erika Csomor cyklandes och jag bestämde mig för att försöka klänga mig fast hos henne (10m bakom givetvis) eftersom jag trodde att om vi kom in samtidigt från cyklingen så skulle min löpning vara starkare. När de långa stigningarna kom så orkade jag inte riktigt hålla henne, något som jag kompenserade genom att vara betydligt mer teknisk i nerförslöporna. Tyvärr tappade jag henne sista varvet och förlorade mycket tid. Sista löpningen kändes drömlik. Det startade med en lång, brant klättring på 2.5km som följdes av branta nerförslöpor och ytterligare stigningar. Det var i mitt tycke en sjukt jobbig bana och mina ben var fullständigt tillintetgjorda av all nerförslöpning som fullkomligt krossade lårmusklerna. När tvåan Jessica Draskau Petersson kom rusande förbi kunde jag inte alls svara. Min puls var förvånandsvärt låg men mina ben obrukbara. För att skingra de negativa tankarna och distrahera tröttheten valde jag de sista 5km att räkna steg 1-2-3-4-5-6-7-8-9-10 och så började jag om igen. Det funkade uppenbarligen eftersom jag lyckades hålla 3dje platsen in i mål. Gissa om jag var lycklig när jag korsade mållinjen :)! 


Mest anmärkningsvärt var nog ändå känslan i kroppen.  Eftersom benen varit för trötta för att trycka upp pulsen så kändes kroppen ganska oförstörd. Benen däremot kändes som krossade under en ångvält :)! Resultatlistan visar även tydligt att de normalt snabba inte nödvändigtvis gör bra på den här banan som kräver något helt annat av benen än just snabbhet. Nu vet jag vad som krävs för att köra bra på den här banan, km-långa uppförs- och nerförslöpor :)!   Jag måste även få passa på att tacka Aksel Nielsens fru Jennie för all support och vattenlangning längs banan och min underbart snälla homestay-familj :)!

 
 
Ingen bild

Sofie

9 september 2009 11:18

Återigen, stort grattis, jätteroligt att du fick ett VW-brons, så COOLT! Njut i fulla drag
Stor kram Sofie

 
Ingen bild

Micke

9 september 2009 14:01

Stort Grattis, låter som en tuff och kul tävling. Dyker du upp på SIPF-konferensen i Östersund?

 
Micke Selvin

Micke Selvin

10 september 2009 07:55

Grymt bra jobbat! Starkt med pallplats i debuten!

http://www.mickeselvin.se

 
Ingen bild

Lars Å

10 september 2009 11:06

Grattis till en stark insats! Låter som ett kul lopp, kanske något man skulle testa framöver. Det blir Duathlonträning på söderåsen inför nästa års lopp? :-) Nerförslutet från Stenestad norrut borde vara en lagom träningsbacke för löpningen.

 
Ingen bild

camilla

10 september 2009 17:34

Tack så mycket :)! Micke: tror inte att jag åker upp, det är ju så långt upp dit härifrån. Lars Å: ja inför nästa år får jag nog återuppta min gamla multisportträning och springa upp och ner i kullaberg för att härda benen lite. Det finns en backe mellan Bjuv och Stenestad som är värre, fast den är bara 11% , löpbackarna i Zofingen var ju 20++++% men på cyklingen var det iofs bara 16% :).

 
Ingen bild

LarsA

11 september 2009 13:40

Ojojoj det är grymt roligt att läsa om din tävling! Mycket välförtjänt resultat.
/Lars

 
Ingen bild

Fredrik Swahn

13 september 2009 09:01

Starkt kört, Camilla! Jag kanske ringer och intervjuar dig om Zofingen någon gång, verkar vara ett maxat lopp som jag gärna vill köra nån gång. Ha det så gott, vi hörs,
// Fredrik

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Camilla Lindholm - 13 augusti 2012 09:28

Tiden går och nästan hela sommaren har nu passerat. Långsamt blir jag bättre och denna vecka är det tänkt att jag ska börja träna lite lite mer vilket betyder en si så där 10-14h. Håll tummarna för att huvudet sitter kvar och armar och ben svarar - s...

Av Camilla Lindholm - 27 juni 2012 20:13

Först kommer ingenting, sen kommer ingenting och sen får man hela flaskans innehåll på tallriken. Det är väl det som brukar kallas för ketchupeffekten, eller som i mitt fall att det händer massor  av saker på en gång. Nu kan jag i och för sig inte hä...

Av Camilla Lindholm - 18 maj 2012 11:17

Phua vilken pärs det har varit. Efter magsjukan vars sviter fortfarande ger sig till känna genom en orolig och öm mage och lite andra besvär så börjar jag skönja ljuset i tunneln. I efterhand kan jag konstatera att det nog inte var jättebra att start...

Av Camilla Lindholm - 2 maj 2012 08:47

Såhär några dagar efteråt är det nästan komiskt det som hände i Holland. Tydligen var det inte meningen att jag skulle köra denna tävling - en favorit som jag vunnit 2år i rad. Strul har det varit en bra bit innan denna tävling men låt mig börja från...

Av Camilla Lindholm - 20 april 2012 11:10

och avsaknaden av att bara kila ner två trappor till ett framdukat frukost och middagsbord är total. Dagens ständiga fråga är numera - vad ska vi äta i dag då? Något som man kanske inte kan äta som huvudmål men ändock är fantastiskt gott är hemgjort ...

Presentation

Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

  • Blogginfo.se

RSS


Skapa flashcards