Alla inlägg under oktober 2009

Av Camilla Lindholm - 28 oktober 2009 17:25

Nu har nertrappningen börjat dvs toppningen. Ett stort missförstånd när det gäller toppning är att reducerad träning innebär lugn träning. Ja det är sant att träningsmängden minskar men det är superviktigt att bibehålla intensiteten i träningen. Vilar man för mycket så är det lätt att kroppen förlorar sin känsla för just fart och seghet brukar infinna sig. Inte bra inför en stundande tävling! Idag har jag därför försökt bibehålla lite fart och sprungit 12km inkl 8km steady i 3.50-4.00 fart Det kändes fint och mer tidsoptimerat pass får man leta efter. Träningen var klar på mindre än 50min. Passar bra eftersom den här dagen har inneburit lite praktiska saker som packning inför morgondagens resa.


Av Camilla Lindholm - 27 oktober 2009 19:42

Idag körde jag ett av mina favoritpass - duathlonintervaller. De är precis som marsipanrosor, som bäst avnjutes då och då, inte 15st om dagen. Det är ett stenhårt pass som kräver sin mentala uppladdning och just därför bör de utföras endast vid väl valda tillfällen. Men gör du det vid rätt tillfälle och med rätt fokus så låter inte effekten vänta på sig. Precis som jag skrivit tidigare utförde jag dem ala Camilla, dvs genom att cykla 10min i köket, ta på mig en jacka och springa en runda på ca 1.7 i Pildammsparken. Idag valde jag dock att höja ribban lite till genom att cykla med långa tajts och underställströja, givetvis med samtliga element på och köksfönstret stängt. I brist på bastu var det det bästa jag kunde komma på. Det var exakt 14dagar sedan jag gjorde passet senast och sedan dess har jag jobbat mycket med fart och att tåla höga intensiteter. Därför var det kul att det märktes på dagens pass. Cykelwatten var lite högre och farten på löpintervallerna bra mycket snabbare. Det är ett gott tecken och jag börjar känna mig mer och mer redo för utmaningen som väntar i Malaysia. På torsdag bär det iväg och den 8onde november ska jag cykla och springa som jagad av demoner :)!

Av Camilla Lindholm - 26 oktober 2009 07:43

Först och främst är jag jätteglad över att få meddela att jag inlett ett samarbete med Racermate i USA som bla tillhandahåller Computrainer. Computrainer (CT) är en unik trainer där du kan träna under helt andra belastningar än vad en vanlig trainer klarar av. Vill du kan du få trampa på i 20 procents lutning. Dessutom får du konstant feedback på hur mycket du använder vänster resp. höger ben, hur mycket du arbetar med framsida resp. baksida ben under ditt rundtramp. Naturligtvis mäter den tillförlitlig watt, fart, lutning och kadens och du kan ladda ner tex en drös av Ironmanbanor, duathlonbanor (tex Zofingen), Tour de France-banor och övriga triathlonbanor som du sedan kan cykla hemma i vardagsrummet/köket :)! Det ska bli spännande att se vad en vintersäsong med min CT kan göra för min cykelform nästa år. Just nu ligger den och väntar på mig hos "Amove" i Lund som är den svenska agenten för CT. Det blir en riktigt bra födelsedagspresent när jag kommer hem från Malaysia. Vill du också ha en så kontakta Sven-Erik på Amove, det han inte vet om produkten, det vet nog knappt tillverkaren :)!


I helgen gästades klubben av en hög med motiverade och löphungriga ungdomar från 12-17 år. De kom från hela Skåne men hade samlats i vår klubbstuga för ett helgläger. Så på lördagskvällen var jag inbjuden för att hålla en föreläsning om mig, tankens kraft och målsättningar. Det var jättekul och ungdomarna var riktigt på hugget trots att de varit igång hela dagen och borde ha varit trötta. Dagen efter var det tävling för många av dem och tydligen sopade de banan med sina konkurrenter.


Min egen träning har gått bra den här veckan. Igår avslutade jag en riktigt mastig vecka vad det gäller intensitet. Volymmässigt var den ganska medioker men timmar är ett dåligt mått på hur hårt kroppen belastas. Sista passet igår som var löpning inkluderade 8a km steady i 4.00-fart men kroppen kändes så bra att jag lätt gled ner i 3.50-fart och jag fick tvinga mig själv att sakta ner farten. Hoppas den formen håller i sig då Malaysia närmar sig med storsteg. På torsdag eftermiddag bär det nämligen iväg :)!

Av Camilla Lindholm - 20 oktober 2009 19:30

Det är pinsamt, löjligt och smått barnsligt att en fullvuxen kvinna i sina bästa år och som trots hjärnskakning fortsätter tävla är rädd för sprutor. Ja så är det faktiskt, jag ogillar skarpt nålar och vid ett tillfälle fick jag tom blodtrycksfall eferåt. Jag har funderat en del på varför. Det är inte smärtan i sig för den är ju i ärlighetens namn ganska ovidkommande. Istället tycker jag det är synnerligen obehagligt att sticka in ett smalt spetsigt föremål i mig och samtidigt spruta in någon typ av vätska. Smärtan efteråt (som jag av någon outgrundlig anledning alltid får) är egentligen väldigt hanterbar. Ponera att jag haft den smärtan i form av träningsvärk efter ett fyspass och jag hade knappt reagerat. Men jag kan inte lura mig själv, jag vet ju att armen är spänd och öm för att något sprutat in ett gift i mig (förvisso för en god sak) och helt plötsligt känns det 100 gånger värre, ja armen är snudd på obrukbar. Idag fick jag två sprutor, en i varje arm. På vaccinationscentralen kom de på att det var mycket bra ifall jag tog Twinrix och Polio inför Malaysia. Jag har Havrix sedan tidigare och undrar givetvis varför läkaren inte rekommenderade mig Twinrix från början så hade jag ju sluppit en spruta. Nåja, ju fler sprutor jag tar ju bättre kanske jag blir på att få dem - en sak är säker dock. Hålet i plånboken blir i alla falla större och större.

Av Camilla Lindholm - 14 oktober 2009 22:52

..är grejen. Min nacke och mitt huvud har inte riktigt varit okej efter vurpan så igår fick jag behandling hos Ulla. Det var verkligen välbehövligt och jag blev helt avslappnad efteråt. Idag har jag cyklat i snålblåsten. Trodde inte mina ögon när termometern visade nästan nollgradigt, lägg därtill en skånevind så ryser det i själen. Skönt då att få lite sällskap på dagens tur av Tove. På något sätt känns det alltid lättare när man är två. Det är lustigt men de senaste åren har det alltid kommit en köldknäpp i oktober för att sedan bli varmare igen i nov. För att undkomma kylan så körde jag gårdagens duathlonintervaller lite annorlunda. Jag cyklade inne på trainern, tog på mig en jacka och sprang en runda ute, av med jackan och upp på cykeln och börja om igen. Det fungerade jättebra och jag glädjer mig över att pildammsparken bara ligger ett par hundra meter från där jag bor. Skönt att man snart ska åka till Malaysia och värmen.

Av Camilla Lindholm - 8 oktober 2009 22:05

Igår var jag hos Torbjörn Mårtensson klinik för att kolla av kroppen innan jag börjar träna igen. Ligger något fel och man tränar med det är det lätt att en allvarligare skada uppstår. Därför kontaktade jag Torbjörn som jag vet ställer upp och som jag har fullt förtroende för. Eftersom han själv varit idrottare vet han vad vi går igenom och jag har fullt förtroende för honom eftersom han är en mycket god behandlare. Faktum är att han är den bästa massör jag träffat på. Jag kommer att inleda ett samarbete med honom som går ut på att han regelbundet behandlar min kropp. Kroppen är ju mitt viktigaste redskap och jag låter inte vem som helst serva den. Det var tur att jag gick dit eftersom ganska mycket i kroppen fått sig en törn. Men efter behandlingen igår känner jag mig redan bättre och en stor del av huvudvärken har släppt. Idag har jag tom rullat några mil på cykeln, vilket kändes helt okej. Benen känns riktigt fräscha vilket säkert beror på att jag bara hann springa 12km innan jag bröt. Eller ännu hellre, att jag är i superform :)! När jag hämtade min cykel från mekanikern idag fick jag veta att bodyn i bakhjulet havererat, de undrade hur jag lyckats ta mig i runt de 18milen med ett hjul som inte snurrar. Där ser man, jag är helt enkelt i superform :)! Därför är jag även glad att  detta inte var sista tävlingen för året, det hade varit snopet att avsluta säsongen såhär. Nu glädjer jag mig istället åt Powerman Malaysia som väntar runt hörnet.

Av Camilla Lindholm - 6 oktober 2009 12:29

Andra gången gillt tänkte jag när jag satt på planet ner till Barcelona för att köra Challange Barcelona, hel Ironman. Förra gången var ju inte så lyckat men efter att tävlingsarrangörerna lovat bättring så bestämde jag mig för att göra ett nytt försök. De hade även bättrat sig på alla punkter så nu kan jag faktiskt rekommendera loppet. När vi landade var det över 20grader fast klockan var över 11 på kvällen så det lovade ju gott. Hotellet i Calella var dock ingen höjdare. Den här orten i sig verkar präglas av fulla tyska ungdomar och rökande/supande pensionärer. Hotellen å andra sidan kännetecknas av dålig mat, lyhörda rum, tältsängar att sova i och grannar som kedjeröker på hotellet. Vid just detta tillfälle så hade hela stan även invaderats av svinis??? då alla gick och snörvlade och hostade. Jag tryckte i mig lite extra kosttillskott från Great Earth och var noga med att tvätta händerna och kanske blev det räddningen då jag klarade mig från förkylning.  Innan avresa hade jag varit lite osäker på formen men väl nere kändes ändå kroppen riktigt pigg och jag såg fram emot tävlingen. Proffsdamerna startade 2min efter herrproffsen och ca 18min före första våg av age groups vilket jag tycker var jättebra. Simningen gick okej då jag hade svårt att se bojarna och navigerade fel. Jag hade tonade simglas för solens skull vilket hade varit helt rätt ifall solen hunnit gå upp! Nu simmade vi halvmörker och med tonade simglas blev det väldigt svårt att se bojarna :)! Lärdom till nästa gång, ta med både ljusa och mörka simglas!


Ute på cyklingen kände jag mig stark och hittade snabbt en bra rytm. Men så händer det! Efter 13km kör jag in i en rondell, skär den snävt för att få en så rak körlinje som möjligt utan att se att där ligger någonting på marken. Jag känner bara att jag kör på någonting och flyger av cykeln och slår i asfalten. Tack gode gud för min Giro cykelhjälm som kanske räddade livet på mig. Jag reser mig snabbt för att cykla iväg då jag märker att styret sitter skevt och en eker faskilad i bakväxeln. Poliser och åskådare strömmar till och efter en lång stund får en snäll kille loss bakväxeln och jag övertygar alla om att jag kan köra vidare. Jag cyklar på mitt skeva styre och min rasslande cykel till nästa aid station där cykelmekanikerna finns och försöker göra mig förstådd på engelska som de inte förstår. De försöker rätta till styret så att det åtminstone är körbart och jag försöker köra vidare. Cykeln känns inte okej och jag har ont lite var stans. På andra varvet måste jag återigen stanna till hos aid stationen och mekanikerna. Totalt förlorar jag ca 25-30min och efter 12km på löpningen känner jag att huvud och resten av kroppen fått nog. Istället uppsöker jag sjukstugan där de pysslar om mig och häller i mig smärtsillande och muskelavslappnade medel via dropp. Idag värker nacken och jag känner mig överkörd av en ångvält. Givetvis är jag besviken men samtidigt glad över att inte brutit något. Nu väntar ett par dagars vila och ett besök hos naprapat för att kolla nacke och rygg så att inget allvarligt hänt.   

Presentation

Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27 28
29
30
31
<<< Oktober 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

  • Blogginfo.se

RSS


Skapa flashcards