Andra gången gillt tänkte jag när jag satt på planet ner till Barcelona för att köra Challange Barcelona, hel Ironman. Förra gången var ju inte så lyckat men efter att tävlingsarrangörerna lovat bättring så bestämde jag mig för att göra ett nytt försök. De hade även bättrat sig på alla punkter så nu kan jag faktiskt rekommendera loppet. När vi landade var det över 20grader fast klockan var över 11 på kvällen så det lovade ju gott. Hotellet i Calella var dock ingen höjdare. Den här orten i sig verkar präglas av fulla tyska ungdomar och rökande/supande pensionärer. Hotellen å andra sidan kännetecknas av dålig mat, lyhörda rum, tältsängar att sova i och grannar som kedjeröker på hotellet. Vid just detta tillfälle så hade hela stan även invaderats av svinis??? då alla gick och snörvlade och hostade. Jag tryckte i mig lite extra kosttillskott från Great Earth och var noga med att tvätta händerna och kanske blev det räddningen då jag klarade mig från förkylning.  Innan avresa hade jag varit lite osäker på formen men väl nere kändes ändå kroppen riktigt pigg och jag såg fram emot tävlingen. Proffsdamerna startade 2min efter herrproffsen och ca 18min före första våg av age groups vilket jag tycker var jättebra. Simningen gick okej då jag hade svårt att se bojarna och navigerade fel. Jag hade tonade simglas för solens skull vilket hade varit helt rätt ifall solen hunnit gå upp! Nu simmade vi halvmörker och med tonade simglas blev det väldigt svårt att se bojarna :)! Lärdom till nästa gång, ta med både ljusa och mörka simglas!

Ute på cyklingen kände jag mig stark och hittade snabbt en bra rytm. Men så händer det! Efter 13km kör jag in i en rondell, skär den snävt för att få en så rak körlinje som möjligt utan att se att där ligger någonting på marken. Jag känner bara att jag kör på någonting och flyger av cykeln och slår i asfalten. Tack gode gud för min Giro cykelhjälm som kanske räddade livet på mig. Jag reser mig snabbt för att cykla iväg då jag märker att styret sitter skevt och en eker faskilad i bakväxeln. Poliser och åskådare strömmar till och efter en lång stund får en snäll kille loss bakväxeln och jag övertygar alla om att jag kan köra vidare. Jag cyklar på mitt skeva styre och min rasslande cykel till nästa aid station där cykelmekanikerna finns och försöker göra mig förstådd på engelska som de inte förstår. De försöker rätta till styret så att det åtminstone är körbart och jag försöker köra vidare. Cykeln känns inte okej och jag har ont lite var stans. På andra varvet måste jag återigen stanna till hos aid stationen och mekanikerna. Totalt förlorar jag ca 25-30min och efter 12km på löpningen känner jag att huvud och resten av kroppen fått nog. Istället uppsöker jag sjukstugan där de pysslar om mig och häller i mig smärtsillande och muskelavslappnade medel via dropp. Idag värker nacken och jag känner mig överkörd av en ångvält. Givetvis är jag besviken men samtidigt glad över att inte brutit något. Nu väntar ett par dagars vila och ett besök hos naprapat för att kolla nacke och rygg så att inget allvarligt hänt.   

 

Anna

6 oktober 2009 13:09

Näää men gumman. Vad tråkigt!

 

obi

6 oktober 2009 13:45

Tråkigt!

 

Lars K

6 oktober 2009 19:00

Attans och hundans så trist!! :-(
Hoppas att naprapaten hittar alla ben och kotor på rätt plats och i mint condition!

 

Sofie

7 oktober 2009 08:32

Fy vad trist, men som sagt skönt att du överlevde. Hoppas du inte fått några fler skador och ta hand om kroppen nu. Krya på dig kram Sofie

 

Eva

7 oktober 2009 10:34

Vilken otur. Trist. Krya på dig
kram Eva

 

Micke Selvin

8 oktober 2009 07:50

Usch! Riktigt surt ... du har ingen tur med Challenge Barcelona - tävlingar :(

http://www.mickeselvin.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden går och nästan hela sommaren har nu passerat. Långsamt blir jag bättre och denna vecka är det tänkt att jag ska börja träna lite lite mer vilket betyder en si så där 10-14h. Håll tummarna för att huvudet sitter kvar och armar och ben svarar - s...

Först kommer ingenting, sen kommer ingenting och sen får man hela flaskans innehåll på tallriken. Det är väl det som brukar kallas för ketchupeffekten, eller som i mitt fall att det händer massor  av saker på en gång. Nu kan jag i och för sig inte hä...

Phua vilken pärs det har varit. Efter magsjukan vars sviter fortfarande ger sig till känna genom en orolig och öm mage och lite andra besvär så börjar jag skönja ljuset i tunneln. I efterhand kan jag konstatera att det nog inte var jättebra att start...

Såhär några dagar efteråt är det nästan komiskt det som hände i Holland. Tydligen var det inte meningen att jag skulle köra denna tävling - en favorit som jag vunnit 2år i rad. Strul har det varit en bra bit innan denna tävling men låt mig börja från...

och avsaknaden av att bara kila ner två trappor till ett framdukat frukost och middagsbord är total. Dagens ständiga fråga är numera - vad ska vi äta i dag då? Något som man kanske inte kan äta som huvudmål men ändock är fantastiskt gott är hemgjort ...