Idag körde jag ett av mina favoritpass - duathlonintervaller. De är precis som marsipanrosor, som bäst avnjutes då och då, inte 15st om dagen. Det är ett stenhårt pass som kräver sin mentala uppladdning och just därför bör de utföras endast vid väl valda tillfällen. Men gör du det vid rätt tillfälle och med rätt fokus så låter inte effekten vänta på sig. Precis som jag skrivit tidigare utförde jag dem ala Camilla, dvs genom att cykla 10min i köket, ta på mig en jacka och springa en runda på ca 1.7 i Pildammsparken. Idag valde jag dock att höja ribban lite till genom att cykla med långa tajts och underställströja, givetvis med samtliga element på och köksfönstret stängt. I brist på bastu var det det bästa jag kunde komma på. Det var exakt 14dagar sedan jag gjorde passet senast och sedan dess har jag jobbat mycket med fart och att tåla höga intensiteter. Därför var det kul att det märktes på dagens pass. Cykelwatten var lite högre och farten på löpintervallerna bra mycket snabbare. Det är ett gott tecken och jag börjar känna mig mer och mer redo för utmaningen som väntar i Malaysia. På torsdag bär det iväg och den 8onde november ska jag cykla och springa som jagad av demoner :)!