I går gick Challenge Kraichgau (en halv Ironman söder om Frankfurt) känd för sin utmanande cykelbana. Igår var dock utmaningen på ett helt annat plan. Jag hade verkligen sett fram emot loppet eftersom jag trodde att det var ett lopp som skulle passa mig samt att jag kände mig i mycket god form. Veckan upp till tävlingen drabbades jag emellertid av en förkylning med snuva och extrem hosta som höll mig uppe hela nätterna. Efter några trevande träningspass valde jag ändå att åka ner och försöka genomföra tävlingen.

Tävlingen gick i Bad Schönborn som ligger i ett naturskönt vinområde och just nu sparrisområde till Patriks förtjusning. Färsk sparris är verkligen mums. Fram till tävlingsveckan har vädret tydligen varit lika uselt som här i södra Sverige men nu fick vi verkligen avnjuta högsommarvärme med 31-33 grader på tävlingsdagen vilket gjorde att vattnet hann värmas upp till mer behagliga 20grader (15grader i början av veckan). Det fick även växtligheten att explodera ut i blomning och antagligen fick jag känningar av pollen då mina ögon kliade och halsen kändes raspig. Snuvig och hostig var jag sedan tidigare så det är svårt att avgöra huruvida jag blev sämre av det.

Min stora oro var emellertid, varken snuva, kliande ögon eller värme utan hur jag skulle kunna genomföra loppet utan att hosta. Hostan verkade dessutom provoceras av fysisk träning  och Patrik gjorde ett hästjobb med att försöka massera bort de muskelspänning som bildats i rygg och mage av alla hostattacker. Men när jag natten till loppet endast hostade några gånger kändes det som om det skulle kunna gå vägen ändå. Men jag hade fel. Hela loppet kändes som i slow motion där ingenting hände när jag försökte trycka på. Den enda utdelning jag fick genom att ta i var hårdare hostattacker. Löpningen som skulle bli min paradgren blev en enda stor hosfest med extrem kramp i diafragman som gjorde det svårt att andas tillräckligt djupt. Ändå lyckades jag springa på 1.28, långt under min kapacitet men betydligt fortare än många andra och det måste varit en lustig syn att bli omsprungen av mig vrålhostandes. Daniel Liljedahl som också var med sa efter loppet: "jag hälsade på dig och det enda svar jag fick var en massiv hostattack". Efter loppet fick jag höra från Challange-organisören Felix Walchshöfer att han varit lite orolig då jag inte tycktes andas ordentligt. Sammantaget är jag naturligtvis extremt missnöjd med min 9onde placering men vet samtidigt att jag är betydligt starkare än så. Förkylningar ska man inte leka med. Näst på listan står att göra en allergiundersökning samt lite andra undersökningar för att klargöra mina andningssvårigheter. Sen gäller det att stärkt blicka framåt mot nya tävlingar.