Tre veckor kan gå ruskigt fort, särskilt om man har trevligt och umgås med underbara människor. I tre veckor har jag tillbringat min tid i Portugal, Monte Gordo. Två av veckorna var jag ledare för triathlonveckorna tillsammans med Pasi Salonen och Kristin Lie. Vilka underbara deltagare vi hade, härlig attityd och kämparglöd och vår uppgift blev inte bara att lära ut teknik utan att bromsa dem från att träna sig för trötta :). Även ledarstaben bestod av ett härligt gäng och vi hade många och långa diskussioner vid middagarna och flera höll även minnesvärda föreläsningar om saker de erfarit eller kring allmän kunskap de tillägnat sig. 

Träningsmässigt har jag även tagit ett stort steg till att bli klar för min första tävling, Powerman EM i Holland. Jag har ju ett guld att försvara och ska göra mitt bästa även om tävlingen ligger lite tidigare i år och jag påbörjat min träning senare. Men kroppen har svarat fint så det gäller att hålla tummarna att jag är redo för om knappt 2ve smäller det :)

Jag är av övertygelsen att alla människor har en livsuppgift och att allt på jorden hänger samman. Hur kan jag emellertid inte svara på. Händelser och möten är inte slumpen och du avgör själv vad du gör utav dessa möten, om du låter dem passera eller bygger upp en relation och hur den relationen  i så fall ser ut är upp till dig. Klart för mig är i alla fall att vi är här för att lära oss en eller flera saker och handen på hjärtat hur jobbiga saker och ting än verkade när de inträffade har du inte också lärt dig saker genom att gå igenom och utstå hårda test? Själv har jag flera expempel på det. Den senastetiden har det hänt flera saker i mitt liv som fått mig lite ur kurs och startskottet gick kanske i och med min mammas plötsliga bortgång precis innan jul, kanske redan innan. Men snart hände saker som fick mina ögon att öppnas och gjorde mig mottaglig för budskap och samband jag tidigare helt missat. När jag väl öppnade en dörr inom mig jag trodde jag saknade var det lättare att se än mer. Varje männiksa är unik och har något att lära ut och förmedla men den senaste tiden har jag haft väldigt intressanta möten och aha-upplevelser. Sin livsuppgift måste man själv finna men jag tror att vissa runt omkring oss kan hjälpa oss att strukturera upp våra sinnen och tankar så att vi ser klarare. Jag tror att jag har börjat komma en liten bit på väg att se klarare............

För övrigt gör jag mig redo att åka iväg till Portugal och Monte Gordo för en tre veckors kombinerad coachingresa och träningsläger. Med på resan hag jar Kristin Lie och Pasi Salonen och jag känner på mig att det kommer bli en mycket intressant och givande resa ur flera aspekter.

och det ska bli 6 plusgrader. Det känns helt fantastiskt och jag känner mig privilegiad som ska vara ute i det fina vädret och springa två pass denna lördag. Nästa söndag bär det dessutom av till lite varmare breddgrader då jag, Pasi och Kristin Lie från Norge ska agera ledare i Springtime Travels regi i Portugal. Jag kommer vara borta i 3ve och den sista veckan kommer även Patrik ner, vilket jag ser fram emot. Det är faktiskt så att Patrik och jag inte varit ifrån varandra mer än 2ve så varför bryta det :)! Patrik har haft en hektiskt tid på jobbet så han kanske mer än jag behöver just nu lite avkoppling. Men extra glad blev jag när han igår berättade att han efter att jobbat stenhårt äntligen blivit lite uppmärksammad på jobbet. Han fick en fin middag för två som vi kommer att utnyttja vid något väl valt tillfälle.

Jag har även fått tillbaka min mineralanalys som jag gjorde för en tid sedan. Normalt brukar jag vara i skaplig balans men just den här gången var det mer oblans än vanligt vilket kan förklara och kanske även förklaras av den oblans jag faktiskt känt den senaste tiden. Nu är det bara att sköta sig samt äta de kosttillskott som jag vet brukar normalisera mig och träna på. Är du intresserad av att veta med om kost och mineralanalyser så kika in på www.kostverkstaden.com

Jag kommer väl ihåg hur jag som barn helt oförstående stirrade på de vuxna i min omgivning när de sa att tiden gick så fort att de knappt hann med...........själv tyckte jag att måndag aldrig blev till godislördag och att dan före dopparedan var oändlig. Men nu är jag där själv med känslan att världen runt mig snurrar allt fortare......och då är det tur att jag är en snabb kvinna som gillar fart och fläkt för annars kan det vara svårt att hänga med. Träningen rullar på och även den har skuvats upp ett snäpp vilket bara känns bra. På grund av min gamla skada har vi skyndat långsamt men idag har jag ändock avverkat 20km och det kändes fint. Därefter åkte både Patrik och jag och simmade och fick experthjälp från trevliga Andre Fäldt. Faktum är att Patrik faktist har väldigt bra teknik så med lite simträning kan han snart simma ifrån mig.

Ute fortsätter minusgraderna att husera. Jag vet att vi här nere i någras ögon anses vara priviligerade angånde temperaturer rent generellt (ja idag var det "bara" -3) men jag  måste få bekänna att jag i stunden inte kan hitta en enda fördel med minusgrader. Fråga mig vad jag anser om +30 och ni får ett brett leende. Många har undrat hur vi kunde träna i Malysia och vad mer kan jag säga än att det gick utmärkt :)!  Lika illa som många tycker om stark värme lika illa trivs jag i kyla. Men faktum är att så länge jag väljer att bo i detta land så får får acceptera att ett svenskt vinterland karakäriseras av bla minusgrader :). Men lika envis som ett barn i trotsåldern sitter jag kvar på min kära älsklings Computrainer i källaren. Bättre träningsverktyg finn mig veterligen inte och mig lurar ingen ut att cykla så länge vädret är som nu.

Övrigt som hänt att jag fått tillfälle att testa ett par funktionsglasögon som är helt nya på marknaden. Hittills är mitt intryck mycket gott....men jag får all anledning att återkomma till det. Annars ser jag med spänning och glädje fram emot ve 11-12 i Portugal. Jag, Pasi Salonen och Kristin Lie kommer att agera triathlonledare i Springtime Travels regi. Jättekul ska det bli :)!  

   Jag med min älskade man      källa: HD   I mingelbaren i väntan på middagen  Wow jag sitter brevid ett helt gäng fotbollsspelare vem hade trott det, både manliga och kvinnliga sådana fast mitt emot mig satt ett fd innebandyproffs

Det har sannerligen varit en aktiv vecka där jag i onsdags först besökte marknadsföreningen i Ängelholm och lyssnade på Åsa Sandell, fantastiskt trevligt. Dagen efter var det som sagt HD-galan där jag själv var nominerad. Jag hade inga tankar på att vinna och gjorde det inte heller, Caroline Seger tog hem priset och ett stort grattis till henne. Men det var fantastiskt kul att få vara med och HD hade gjort ett mycket gott jobb. Idag blev det ytterligare en tidig morgon (som i onsdags) då Henrik Bunge gästade marknadsföreningen. Återigen var det mycket trevligt......nu sitter jag här och vilar mig lite innan det är dags för dagens andra resp. tredje träningspass, sen är det helg även om det för mig inte är så stor skillnad på dagarna....just den är helgen är också väldigt uppbokad och det kanske är vardag för många men inte mig. Jag är oftast väldigt trött på helgerna eller för upptagen av att träna....men det är kul när det händer saker så jag flyter med och njuter.....:)

Här kan man se en inspelad sändning från galan: http://hd.se/sport/2011/02/09/folj-hdgal...-live-pa-hd-se/ 

Efter en timme ungefär så är nomineringarna i min klass :).

Ok ikväll gäller det att byta träningsdojjorna mot högklackat och tightsen mot festfin klänning :)! Ikväll går nämligen världens första HD (HD=Helsingborgs Dagblad) gala och jag är inbjuden. Det känns ju trygt att jag just nu då går på diverse utrensningar. Jag har fått ganska många frågor angående just det senare och det jag kan säga är att metallavgiftningen som jag går på har jag naturligtvis fått hjälp och rådgivning för att genomföra (www.kostverkstaden.com). Jag hade aldrig vågat experimentera med det på egen hand. En del blir tydligen väldigt dåliga under avgiftningen men jag har klarat mig förhållandevis bra. Dock har jag känt mig aningen mentalt förvirrad för tillfället och Ulla som läser min blogg var genast snabb att påpeka att det faktiskt är en trolig biverkning. Så till alla er som just nu finner mig ambivalent och nyckfull så kanske metallavgiftningen är en trolig förklaring. Så nu har jag lovat mig själv att inte ta några livsavgörande beslut förrän den här kuren är över :)! Dock hoppas jag att det är övergående och inte ett bestående fenomen, eller kanske är det såhär jag egentligen är.....nä nu blir jag förvirrad.....................;). Håll tummarna ikväll.

Såhär en bit in på året börjar saker och ting falla på plats. En tävlingsplanering har börjat utformas och siktet är inställt mot Powerman Holland som brukligt :)! Dessutom har jag ägnat mig åt en hel del utrensningar såsom metallavgiftning, parasitavgiftning (nu ska de dö de jäklarna :)), tagit bort min amalgamfyllning samt idag klippt och slingat håret. Jag har under en tid haft mycket att tänka på och känt mig synnerligen förvirrad och oförmögen att se klart, sådana tillfällen kommer alltid i livet och precis som avgiftningar så känns det inte alltid bra i kroppen just när man är inne i det men efteråt kommer allt bli så mycket lättare och skönare. Precis så är det nu och efter att fått lite hjälp på traven så känns det som en tung sten lämnat kroppen och nu blickar jag bara framåt, lättad och förväntansfull för livet är allt underbart ändå - och spännande. Som om inte det vore nog så överaskade Patrik mig med en present idag - jag tänker inte avslöja vad det är men de fyller sin funktion vid väl valda tillfällen.  Nu väntar middagen på mig så det är bäst att jag skyndar :)

I morse på väg till Malmö för en föreläsning på idrottsgymnasiet lyssnade jag som brukligt på morgonpasset. Jag finner vanligtvis programmet underhållande även om programledarna ibland vräker ur sig obetänkligheter. Just idag diskuterades emellertid en kolumn som en av programledarna Martina skrivit i tidningen Metro. Den handlade om hur människor (främst kvinnor) bemött det faktum att hon som mor till en 9mån bäbis medverkat i Musikhjälpen  och därmed varit ifrån sin dotter i hela 6dygn.

 Reaktionerna lät inte vänta på sig och hon fick erfara att hon var ett svin och att barnet skulle skadas för livet. Som hon själv uttryckte det, ja om hon lämnat barnet helt alena med en skål vatten utan någon som helst tillsyn, ja det hade varit oförsbart. Men barnet har faktiskt en far som tog hand om barnet.  Själv tycker jag att detta är symptomatiskt för mycket i vårt samhälle. Ja jag måste faktiskt tycka att vårt samhälle inte är särskilt jämlikt även om det sägs vara det mest jämställda i världen jämte Norge. Kvinnor och män behandlas olika men vad värre är att kvinnor själva ser till att upprätthålla denna ojämnlikhet. Män är i min mening betydligt bättre på att bete sig som bröder än kvinnor som systrar och många kvinnor tvekar inte att sticka dolken i ryggen på en annan kvinna när tillfälle bjuds. När ska vi kvinnor inse att saker och ting faktiskt blir till det bättre ifall vi hjälps åt och samarbetar och just i denna fråga varför samtidigt nergradera mannen till ett potentiellt monster som bör hållas borta från små barn. För tar barnet skada av att umgås med sin pappa i 6dagar ja då bör ju all umgänge med fadern strikt förbjudas. När ska utarbetade och trötta kvinnor , inte sällan också tagit på sig rollen som martyr, sluta se avundsjukt på starka kvinnor som vågar leva sin dröm och på riktigt ta sitt ansvar som förälder, dvs att om det så finns ge barnet rätt till båda sina föräldrar. Med detta sagt vill jag också tillägga att jag inte har någon som helst erfarenhet i frågan då jag själv är barnlös MEN det hindrar mig ändock inte att tycka saker och ting :)!