Patrik testar sitt nya kall som cykeldroskechaufför   Glad och lycklig över vinsten, själv trofen glömde jag i taxin hem....men det gör inte så mycket jag fick ju pengarna i allafall.

Vi hann även med ett kort dopp vid en liten avskild strandremsa......det är något annat än snökalla Sverige det :)

Efter tävlingen i Penang besökte vi George town, en märklig stad som inte liknar något annat vi besökt här i Malaysia. I George town är majoriteten kineser vilket präglat staden så tillvida att det är mycket kinesiska tempel. Ca 10% av invånarna är indier och flera hinduiska tempel finns även att skåda. Detta tillsammans med en brittisk kolonialhistorisk byggnadsstil ger staden en specill prägel. Vi hade hört att cykeldroska var det bästa sättet att se stan och inte oss emot. Det var ganska skönt att låta någon annan trampa för en gångs skull :)!

Igår kom vi så tillbaka till Langkawi som numera nästan känns som hemma. Gårdagen bjöd på ett hett löppass och idag blev det simning, 90km cykel följt av 30min jogg. Min svettning är det då inget fel på och jag tror minsann att jag idag satte svenskt rekord i just svettning. Efter 30 min på cykeln såg jag ut som jag badat - och det var på cyklingen. När jag sedan drabbades av en regnskur var det faktiskt bara skönt. Vilken tur jag hade att himlen klarnade upp lagom till löpturen :)! I morgon blir det en easy dag och vi planerar att ta oss till ett vattenfall vi ännu inte sett. Jag har även noterat att det står ganska mycket om brännmaneter i tidningarna hemma. Vad kan man mer säga än att Patrik och jag är lite skraja när vi simmar. Förra veckan hoppade vi glada ihågen i ett helt spegelblankt vatten...hann simma i säkert 10min innan jag brände mig på fotleden. Strax därefter brände sig Patrik på handleden och några minuter senare även på halsen. Då gick vi upp bara för att se att på min fotled var jag inte bara röd utan hade stora vita blåsor. Enligt hotellpersonalen var detta inte den farliga röda sorten.....och ändå har jag märkerna kvar 1ve efter händelsen. Så nu är vi båda lite hariga när vi simmar :)

I morse vann jag Penang 10km på tiden 35.07 vilket jag är strålande nöjd med. Tiden är faktiskt nytt personbästa men banan var nästan helt flack, temperaturen behaglig nästan kylig och jag hade inte tränat innan vilket jag brukar göra innan jag springer 10km lopp (vet inte varför men det har lyckats falla sig så ganska många gånger :)).

Det blev en tidig morgon, jag steg upp i ottan dvs 4.00 då starten gick 6.15 Egentligen brukar jag stiga upp 3h innan ett lopp för att kroppen verkligen ska hinna vakna men i morse orkade jag inte, inte för ett 10km löplopp. Det regnade och blixtrade ute som det gjort alla nätter här i Penang vilket fick till följd att det bara var 26-27grader vid start och jag kom på mig själv att frysa så helt perfekta förhållanden alltså. Fråga mig inte hur jag ska klara av vintern där hemma när jag väl åker tillbaka till Sverige. Jag antar att jag får gå i ide.

 Marathonlöparna hade de släppt iväg 2 på natten och halvmarathonlöparna vid 3. Banan var i stort sett helt platt med bara några kluriga vändpunkter att forcera, det jobbiga kom på slutet då man fick sicksacka sig igenom alla gåendes marathonlöpare samt undvika att krocka med alla tusentals "fun run" löpare som startade efter oss. Eftersom det var väldigt få distansmarkeringar försökte jag bara hitta en rytm och hålla den i mål, vilket tydligen var ett vinnarkoncept :)! Glad i hågen kunde jag inkassera 1000myr (ca 2200kr). Bra start på dagen. Nu ska vi ut och se George town, äta god mat och kanske se på bio igen :). 

 Showande vackra kvinnor :)

Nyduschade och avsvalkade - här inne var det nästan kallt, de gillar kall air condition i det här landet.

   Ok i år gick det inte att missa Melody med svenska flaggan :). Hon stod lika dant förra året - sa hon- men det kan jag aldrig tänka mig ;)

 Djup koncentration????

  Ja igen dårå 

Uppvärmning innan loppet, 

 Ok redo för att fajtas i morgon??????    En kanske inte så lyxig restaurang men oj vad god indisk mat de serverar - deras nanbröd med chicken tandori  mmmmmm  

Prisutdelningen, till höger om mig Samantha Spong och sedan Michelle Parsons.

Här kommer min race-rapport från tävlingen:

Jag hade precis avslutat min sista tv-intervju innan tävlingen, ätit kvällsmat och skulle precis lägga mig då himlen öppnar sig och regnet öser ner. När jag vaknar runt 4.30 regnar det fortfarande .  Även om regn innebär svalare väder vilket är bra, men även att cykeln blir blöt och det är aldrig kul :). Efter en försenad buss kom vi dit ca 40min före start så det var att snabbt förberada sina saker och göra sig klar till start.  Regnet hade precis slutat när starten gick och luften var behagligt sval med sina 28grader. Min plan var att försöka hänga på Radka hela första löpningen och det gick vägen, vi två hade dessutom fått en lucka på ca 1min ner till övriga. Jämfört med förra året gick första 11km ca 30s snabbare och upp på cyklingen var jag först avvaktande men sedan bestämde jag mig för att trycka på ganska hårt. I år var det betydligt fler race marshalls ute som skingrade draftande duathleter dock verkade de inte våga göra något åt en grupp som jag cyklade ikapp i slutet  då det antagligen låg någon känd Malaysisk cyklist i den (han hade tom en egen motorcykel som pacade honom). Till sist kom en domare som vågade skingra gruppen och vid ca 3-4km kvar kunde jag köra om (låg 10-15m bakom innan) och fick någon sekund på Radka, vilka hon snabbt tyvärr tog igen i växlingen. Liksom förra året sprang hon sedan om mig och vann med ca 1min, vilket var betydligt mindre är förra året. Jag kom in som en mycket lycklig tvåa :)!

Det jag kan säga om tävlingen som helhet är att det är en fantastisk trevlig och lyhörd organisation som ligger bakom. Förra året klagade vi på få vattenstationer, i år hade de åtgärdat det. De hämtar dig på flygplatsen, bjuder på boende, ger resebidrag och bjuder på en härlig middag på kvällen efter loppet. Varje elitdeltagare får dessutom en exotisk dress, i år hade det precis varit hinduernas julafton så vi fick alla hinduiska dresser.  Dessutom erbjuder tävlingen bra med prispengar OCH pengar i både sprint och alla age group - klasser. Det är ett under att inte fler från Sverige åker ner faktiskt. Race hotellet är i den lilla orten Lumut som inte har så mycket att erbjuda mer än några bra restauranger och ett utmärk massage och zonterapiställe. Men tar man färjan över till Pangkor Island (35min och 22kr) har man kommit till paradiset. Vita ödelagda stränder helt för dig själv. Kombinera sedan med ett par nätter i KL innan hemfärd för den kompletta semestern.

Som atlet är det dessutom ovant att komma från Sverige och plötsligt bli behandlad som en stjärna. Jag har aldrig varit med om så mycket uppmärksamhet, så många intervjuer, frågor, folk som vill prata med dig och/eller fota dig. Dessutom var det härligt att se VDn för Malakoff (min och tävlingens sponsor) vara med på mina work shops och sedan genomföra loppet - coolt!

  Målgång, det här året kom jag ihåg att springa i mål med svenska flaggan :)  

Precis vid starten, Radka sprintar iväg och jag försöker hänga på. Lägg märke till att vi båda springer i SLS3 strumpor - dessa finns att köpa hos mig när jag kommer hem till Sverige igen.

Idag tävlade jag i powerman Malaysia och kom liksom förra året 2a. Men i år var jag väldigt glad över detta och faktumet att jag faktiskt var närmre Radka som vann i år igen. För bara någon vecka sedan var jag inte ens säker på om jag skulle kunna ställa upp i tävlingen och i så fall i vilken form, men efter ett par riktigt bra behandlingar i Putrajaya började jag tro på att jag faktiskt skulle kunna genomföra tävlingen. Extra glad över omtanken blev jag när jag nu ikväll efter tävlingen fick ett samtal från min masssös om hur orolig hon varit för mig då mitt ben verkligen inte är bra. Men hon var också stolt och ville följa med mig runt på mina tävlingar om jag kommer tillbaka till Malaysia igen - snacka om vilken lyx det varit :). Jag hade verkligen behövt henne NU.  Lite senare kommer en längre race rapport och lite fler bilder.

På skybar, Maya hotell, tillsamman med Patrik, Anna och Micke..de två sista var också i Malaysia samtidigt som vi :)     Ooops en fika innan en intervju i KL   Hotellet i Putrajaya som vi bor på.....sett från simhallen  

Ett dopp efter dagen cykelpass är inte dumt.....idag var det riktigt varmt.....

Först och främst ber jag om ursäkt för min dåliga uppdatering men då jag inte haft så glädjande nyheter att berätta så har jag helt enkelt låtit bli. Kortisonsprutan läkte min ömma ljumske bra men dessvärre fick jag ont i min högra vilket hindrat mig från att träna som jag velat. Jag bestämde mig ändå för att åka till Malaysia och nu är jag här sedan den 4nov. Vädret är som vanligt hett och fuktigt och det gäller att dricka och salta maten ordentligt.

För närvarande befinner vi oss i Putrajaya, en stad byggd enkom för att placera allt som har med regering och styrelse i landet här. Staden ligger mellan flygplatsen och Kuala Lumpur och hotellet är fantastiskt fint med en allmän simhall precis runt knuten. Jag är normalt en badkruka men det här vattnet är till och med för varmt för mig, säkert en bra bit över 30grader och det känns när man försöker simträna. Under min tid här har jag även hunnit med ett antal intervjuer varav en kommer att sänds på ESPN i morgon (Malaysisk tid dvs 7h+) kl 19. Jag har även haft en heldag för duathlonintresserade där vi kombinerat praktisk träning med ett par föredrag. Jag kommer även ha en clinic dagen innan tävling. Föredragen och de praktiska träningarna är helt gratis för intresserade och sponsras av Malakoff som också sponsrar min resa hit. I morgon bär det av till Lumut, en 4h lång resa med taxi  och sedan är det mest uppladdning till tävlingen. i Lumut finns inte mycket som stör....här finns ju shopping i mängder och jag har hittills lyckats köpa på mig två par skor. Skor är vansinnigt prisvärda här, eller vad sägs om 80kr resp dryga 200ingen för ett par riktigt fina skor.

Efter en tids strul med ljumsken tycker jag mig nu skönja en förklaring, eller jag är åtminstone övertygad om att jag fått en förklaring till mina problem. Den som fick mig att inse detta var faktiskt Ulla på www.kostverkstaden.com, mitt uppe i en sakral-kranial-behandling. Fast jag förstod det inte just då. Jag tror mina ljumskproblem härstammar från mitt sadelbyte för några månader sedan. Det var mitt uppe i en av mina tyngsta träningsperioder och under kort tid avverkades även två långa tävlingar. Den här sadeln har sina fördelar men även nackdelar och den största nackdelen är dess bredd, den trycker exakt på ursprunget för adductor longus (där jag fått en av mina kortisonsprutor) samt får min höftböjare att jobba lite annorlunda, kanske är det därför jag också fått ont i den. Lärdom som jag egentligen redan är medveten om är att aldrig byta utrustning mitt under den tyngsta träningsperioden.

Men jag är ändå positiv och känner att om jag bara får till bra träning nu så kommer Powerman Malaysia och Asian Pacific Championship 70.3 i Phuket/Thailand kunna genomföras enligt plan. Totalt kommer jag och Patrik vara borta i över 5veckor, vilket ska bli varmt och skönt med tanke på det väder som väntar här hemma. Jag har även jobbat en del med min simteknik den senaste tiden och tycker mig nu börja se resultat iform av mer avslappnad simning vilket är en grundförutsättning för att simma fortare.

Det har verkligen varit tyst på min blogg ett tag nu. Efter Zofingen fick jag en veckas välbehövlig semester och när jag sedan skulle börja träna igen så gnisslade ljumsken. Ganska snart stod det klart att tävlingen på Sardinien inte skulle kunna bli av men jag beslutade att ändå åka ner för en veckas bra träning. Dagen innan resan fick jag dessvärre två kortisonsprutor i min ljumske och hårdträningen på Sardinien förvandlades till sight seeing och rehab. Sardinien är ett tämligen ovanligt mål för svenska turister vilket är synd då ön bjuder på smakfulla italienska maträtter och makalös och spektakulär natur.  

Nu står jag emellertid återigen på svensk mark. Kortisonsprutan verkar ha gjort ett fint jobb så sakta och försiktigt ska jag försökta ta mig tillbaka till tävlingsform igen. För kvar på schemat står två tävlingar, Powerman Malaysia och Phuket 70.3

Susannes och Jaspers trevliga homestay familj tog några bilder på mig under loppet.

Phu var är jag, vem är jag .....åh där framme är gräs, det ser skönt ut....jag går dit och lägger mig ;) 

  Andra varvet på första löpningen fortfarande vid gott mod, ok då kutar vi upp för backen en gång till då....det var ju inga problem sist :)   Precis i starten då klungan är samlad....lugnt och avvaktande tempo   Röd är en bra färg om man vill synas :)   Starten igen.....Erika Csomor längst ut till vänster.... Ok full fart mot den där jättenallebjörnen....   Fokus innan start....jag, Susanne Svendsen, Thomas Bev och Victoria Beck   Ok....nästan som upprop i skolan. Jag är närvarande :)