Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Camilla Lindholm - 4 augusti 2010 17:19

Idag har jag både varit I Lund hos Ulla på  www.kostverkstaden.com och hos Torbjörn Mårtensson i Vellinge för behandling. Han har flyttat sin klinik från MAI Atleticum till just Vellinge. Torbjörn hittade några låsningar i fötterna och kanske är det detta som är orsaken till min spända vad. Jag håller tummarna för att vaden slutar att krampa nu.


Hos Ulla gick vi igenom den mineralanalys jag gjort för ett tag sedan och konklusionen var att jag snart inte behöver göra fler analyser då jag lärt känna kroppen så väl att jag redan innan kunde sätta diagnos på mig själv :). Jag vet och känner mina grundproblem som tex låg metabolism som gör att jag har en tendens att lägga på mig fett. Nu kan man knappast beskylla mig för att vara fet men en trög sköldkörtel är knappast optimalt. Jag vet vilka kosttillskott jag behöver och mår bra av och det är när jag slutar med dessa jag får problem. Dock verkar det som om de x-endurance tabletterna jag använder rensar kroppen på något sätt. Jag hade nämligen väldigt lite tungmetaller i kroppen och det är ju bra.



ANNONS
Av Camilla Lindholm - 1 augusti 2010 22:39

Det har varit tomt på bloggfronten ett tag och anledningen till det är en träningsresa till Laerdal i Norge. Laerdals fritids- och rekreationscenter ligger vid Sognefjorden och är verkligen en pittoresk by med fantastiska träningsmöjligheter. Jag var där på läger tillsammans med några norrmän, Lasse som hjälper mig med min simning och Clas Björling som också är sponsrad av Ceepo. Det är nämligen ägaren till Leeardals rekreationscenter som sponsrar oss med dessa grymma cyklar. Själva Laerdal är oerhört vackert med höga berg och vackra spegelblanka fjordar. Jagar man höjdmeter på cykeln eller gillar bergslöpning så kan jag lova att du inte blir besviken. Men faktum är att du även kan få både slätlöpning och platt cykling vid behov. Det blev en del träning men även mycket socialt umgänge med flera djupa diskussioner.


Helgen som gick tillbringades emellertid hemma i Helsingborg och gårdagen bjöd på en riktigt bra träningsdag som avslutades med underbara vänner och ett kort besök på Helsingborgsfestivalen. Även idag har jag avverkat ett pass i varje gren om än inte med lika hög intensitet.  Vaden har gradvis blivit bättre och bättre och jag har kunnat belasta den nästan fullt ut den här veckan så det ser ju lovande ut inför Challenge Copenhagen som går om två veckor. Förhoppningsvis kan jag köra lite mer kvalite på löpningen nästa vecka och eftersom tävlingsarenan bara ligger över sundet tänkte jag även ta mig över och köra cykelbanan som ska vara allt annat än lätt. Man kan lätt förvillas och tro att Danmark är pannkaksplatt men det finns en del backar och svängar. Lägg därtill vinden och banan blir inte helt enkelt. Jag tror jag kan ha en fördel om jag kört banan en gång innan.

ANNONS
Av Camilla Lindholm - 22 juli 2010 21:09

Idag har det verkligen varit jul i juli :)! Igår hämtade jag ut min nya RS800 pulsklocka från Polar och kan nu lämna tillbaka den jag lånat från Patrik i typ 3månader (min gamla har gjort sitt och gått sönder). Därefter kom ett helt lass med hjul från Ceepo, 6 stycken för att vara exakt. Tydligen har jag fått dubbla upplagor då jag bara behöver en disc och ett annat tävlingshjulset. Som grädde på moset kom ett paket från Great Earth med ännu mer godsaker. Och det tog inte ens slut där utan nu har jag även fått klart med boende inför Challenge Copenhagen. Challenge-organisationen är kända för att ta väl hand om sina deltagare och sina proffs i synnerhet och de kommer bjuda mig och Patrik på 4nätter på Radisson blue hotell, tillika racehotell. Jag bugar och tackar för det. Jag hoppas verkligen att så många av er som möjligt är sugna på att komma över och heja. Det hade varit fantastiskt!!


Träningsmässigt har jag inte direkt tagit ut mig de här två veckorna och det märks. Igår fick jag emellertid testa att trycka på lite på cykeln och det blev 2h inkl 10min IM-fart och 10min hårt. Det var länge sedan jag blev så anfådd och jag kände att jag hade mycket mjölksyra i kroppen. Det är ett bra teckan för mig. När jag kan hantera mjölksyra och få upp min puls, ja då är jag pigg och återhämtad och egentligen ska jag ju vara tävlingsklar nu. Dagens träning har förutom ett kortare simpass även inkluderat 40min löpning. I tisdags joggade jag 20min idag 40inkl lite medelintensitet. Jag är inte 100 men det är en klar förbättring på bara två dagar och jag blev inte sämre av passet. Ett steg i rätt rikting alltså.


Även renoveringsmässigt händer det saker. Igår jobbade Patrik hårt med att såga till allt dörrfoder och en bekant har förbarmat sig över vår trapp och har slipat och nu nästan målat den helt klart. Han fick måla 4a gånger. Just nu håller Patrik, hans farbror och hans pappa på att bygga en ljusramp som vi tänkt ha över köksön. Det kommer bli superbra när det är klart.   

Av Camilla Lindholm - 21 juli 2010 11:02

Igår var jag hos Torbjörn som fixade och stuvade om min rygg och min vad. Jag känner mig fullkomligt säker i hans händer och känner även att min vad blir bättre och bättre. Igår joggade jag lite lätt i 20min, något som varit otänkbart för bara någon dag sedan. Jag har även funderat över min start i Zurich och hur mycket jag än vill köra den tävlingen känner jag mig nödgad att avstå. Istället för att oroa mig för om vaden ska hålla vill jag känna mig positivt taggad, nervös och förväntansfull inför uppgiften. Att jag betalt resan dit får omöjligt vara ett primärt skäl till att köra tävlingen. Det är emellertid inte ofta man har sådan tur som jag nu råkar ha. Den 15aug går nämligen Challenge Copenhagen av stapeln för första gången någonsin och jag tror den har mycket goda chanser att bli en riktigt god och spännande tävling med en inte helt enkel cykelbana vad jag fått höra. Extra glad blev jag över beskedet att tävlingsorganisationen valt att släppa in mig i tävlingen med så kort varsel. Första prioritet är nu att bli bra i vaden och sedan få till ett par bra träningsveckor då dessa två varit grovt reducerade. Sedan ska jag göra allt som står i min makt att köra riktigt bra i Köpenhamn.  

Av Camilla Lindholm - 19 juli 2010 17:53

Mitt högra ben är min favorit, det benet har jag alltid kunnat lita på. Det krånglar aldrig utan följer min minsta vink och alla höga krav jag ställer på det. Och det ska gudarna veta att det är inte lätt att göra Camilla nöjd! Men jag har ett snällt högerben som jobbar hårt på träning och i tävling. Annat är det med mitt vänsterben. Det har alltid trilskats och varit motsträvigt. Ofta känner jag att jag har svårt att nå fram till det och många gånger har det benet heller inte förstått vad jag vill att det ska utföra. Dessutom har det trilskats genom att göra ont i vaden (i vintras fick jag en bristning här), i baksidan (förra året innan Zurich fick jag en skada i Hamstrings) i sätet/höften (jag säger bara hela år 2008 pust).


Vi förstår varandra helt enkelt inte och flera gånger har jag fått för mig att mitt vänstra ben motarbetar mig. Nu har jag förstått att så är det INTE. Mitt vänstra ben vill mig väl och skyddar mig...men jag har varit dålig på att förstå dess och ibland hela kroppens signaler. Min kropp talar till mig och språkröret är inte sällan mitt vänstra ben. Länge har jag varit lite stel i min vänstra vad, men med lite lirkande har det försvunnit. Med tiden har jag lärt mig att tolka signalen som så att när vaden är stel har jag en låsning i ryggen. Under förra veckans Wallanderlopp var jag så upptagen av att känna efter att min fot var ok att jag glömde vad min vänstra vad försökte säga mig. Jag sprang på och ignorerade den mystiska stelheten jag kände efter loppet. Först på torsdagen förstod jag att vaden menade allvar, inget mer springande nu Camilla - jag försöker säga dig något och eftersom du inte lyssnar så får jag skrika högre (jag gick hem från det passet).


Eftersom Torbjörn inte jobbar lördagar fick jag se mig om efter en annan lösning, det blev Stefan Bengtsson här i Helsingborg. Han är Kiropraktor och tillika kinesiolog. Vad kan man säga mer än att han undersökte mig grundligt och utifrån kinesiologin hittade han mina låsningar i rygg och korsben. Därefter tog han sig an mina muskler och mitt endokrina system. Undersökningen kändes både mystisk och helt klockren och vad kan man annat säga än att han översatte till ord det min kropp försökt säga mig, antagligen i flera år.


Enligt honom har vi alla styrkor och svagheter och min svaghet är syra-bas-balansen i kroppen. Till den är njurar, urinblåsa och sköldkörten kopplat och det är dessa jag måste ta hand om för att vara i balans. Hård träning och viss kost gör kroppen sur och då får njurar arbeta hårdare. Kroppens "kanal" för detta är baksidan på vänsterbenet, exakt de områden jag har eller har haft ont/skador i! Kanske är det ingen slump att mina skador i hamstrings/ höft/vad har uppstått just där. Vid hård träning under lång tid är det svårt att upprätthålla en lätt basisk kropp även om X-endurance iår verkligen har hjälpt mig med detta och hållt mig mer hel än någonsin. Än mer märkligt blir det när Stefan tog tag i min högra hand och började massera dess handrygg med en förevändning om att det aktiverade en långsam sköldkörtel. Han stimulerade exakt samma punkt jag själv suttit och masserat på kvällsen dagen innan, jag tyckte mig nämligen fått en liten mystisk öm bula just där och det kändes logiskt att massera denna....


Ibland möter jag idrottare med åsikten att kroppen ska man låta bli att lyssna på, låt den istället få känna på smärta och hård träning det kommer att göra den stark. Jag håller inte riktigt med, min kropp och jag är ett team som samarbetar och kompromissar. Min kropp är fantastisk. Den ställer upp, ofta utan att klaga, på många tokigheter och anpassar sig efter mina ökande krav. Ofta kan jag lita på den trots att kanske jag inte alltid är så snäll eller lojal tillbaka. Men det går till en viss gräns sedan säger den stopp, inte för att trilskas utan återigen för att kunna leva upp till mina förväntningar på sikt. Den signalerar tydligt vad den vill men jag har varit dålig på att förstå språket.....jag är emellertid läraktig och sedan i lördags förstår jag och min kropp (och vänstran) varandra lite bättre. Jag ska vara snäll mot mitt vänstra ben ty det vill mig bara väl. Kanske är det vänstran som är mitt favoritben då det tydligt hindrar mig från att gå över gränsen.


Återstår nu att se om jag kan köra Zurich, om inte så var det antagligen inte menat så. Jag har ett alternativ. I morgon ska jag träffa Torbjörn och efter det tar jag mitt beslut. 

Av Camilla Lindholm - 14 juli 2010 11:01

Igår var andra dagen på min nedtrappning inför Zurich Ironman som ser ut att bli en spännande tillställning där startfältet fortfarande fylls på. I år har även Iroman ändrat reglerna för proffsen vilket gjort det både svårare och dyrare att kvala in till Hawaii men även att få prispengar. Reaktionen har blivit att flera tävlingar haft ett litet startfält och till nästa år ska reglerna återigen ändras. I Zurich är startfältet förhållandevis starkt och med några undantag ganska jämt. Det gäller med andra ord att ha dagen för att kamma hem lite prispengar och en god placering. Faktum är att det bara är en person som jag slagit i hela startfältet (sedan är det några jag aldrig mött) men jag hoppas att årets goda träning ska ge resultat.  


För övrigt är det nu ganska skönt att gå in i en period med reducerad träningsmängd då det varit väldigt mycket träning ett tag. I lördags poppade en oanmäld senknuta upp på foten och tvingade mig att avbryta mitt löppass. Men efter löpvila på söndagen och totalvila på måndagen (kors i taket) så kunde jag igår smärtfritt ta mig igenom Wallanderloppet om 6km. Eller nu ljöd eller överdrev jag. Det går inte att tävla sig igenom 6km utan smärta. Det gör ont från första km till sista och minst två gånger under loppet kom tankar som "du behöver inte göra det här" och "nä nu måste jag sakta ner". Då gäller det att ersätta dem med positiva tankar istället som "kom igen du klarar det här" och "bara några minuter till och du är i mål"....ja jag menar 21minuter är ju inte så lång tid. Fast tro mig ibland känns varje minut som en oändlighet. Efter loppet frågade en reporter ifall jag lagt märke till alla historiska byggnader som återges i Wallander-berättelserna. Vad svarar man på det? När hjärtat håller på att sprängas så.....nä.....inte direkt :)!


Nu ska jag passa på att njuta av det underbara vädret genom att cykla riktigt hårt :) :)!



Av Camilla Lindholm - 5 juli 2010 09:09

Sedan mars i år har jag ätit ett nytt kostillskott X-endurance som jag tycker mig fått mycket bra effekt av. Jag är dock inte ensam då triathleter som Yvonne Van Vlerken, Heleene Bij De Vaate och Timo Bracht också upptäckt fördelarna med produkten. Sedan januari finns det att köpa i Europa och nu kan man för första gången även köpa det i Sverige, via mig. Effekterna som jag och de jag sålt till märkt av är bättre återhämtning, ökad pigghet och enligt min osteopat har mina muskler blivit fräschare (troligtvis pga bättre återhämtning). Vill du veta mer eller köpa produkten (370kr för 180 tabletter) kontakta mig antingen via telefon eller mail. Jag har några gratisprover kvar att skänka bort. Vill du ha ett sådant maila mig (camilla.lindholm@mah.se) och motivera varför just du ska få en veckans prov.


För övrigt har veckans träning gått mycket bra. Fram till onsdagens löplopp hade jag tränat hårt och när det bara stod simning dagen efter så blev jag faktiskt gansk glad. Efter det har emellertid träningen rullat på och igår fick jag ihop 200km på cykeln och senare även ett simpass. Idag står det sim, löp och cykel på schemat så det är snart dags att ge sig ut och njuta av det helt underbara vädret :)! So long

Av Camilla Lindholm - 1 juli 2010 23:02

  

Igår var det dags för 4de deltävlingen i Skånes Grand Prix. Hittills har jag varit med i 2 av 3 (hoppade över Broloppet då jag sällan springer så långt om det inte är triathlon/duathlon) och lyckats vinna båda. Jag tycker verkligen om att springa de här loppen då det i stort sett är samma människor som springer. Vi blir som en enda stor familj och hinner småprata en del innan och efter loppen. Igår var prisutdelningen dessutom väldigt försenad och det kanske var tur eftersom jag fick en fantastisk trevlig pratstrund med Sara Ivarsson och min klubbkompis Maria Andersson, två inte bara jätteduktiga löpare utan även härliga och supertrevliga. Maria har inte löptränat så länge men sprang fortare än förra årets vinnartid och Sara förbättrade sig 4!!!! minuter mot förra året.


Loppet i sig mätte 12.6km och gick på väldigt varierat underlag och med flera jobbiga backar som igår kändes riktigt sega. Egentligen är det de första 8 km som är jobbigast sedan blir det lättare och sista biten är det bara nedför och asfalt, mitt favoritunderlag :)! Just igår kunde kroppen varit piggare men med tanke på den senaste tidens träningsmängd är jag ändå nöjd. Jag sprang loppet för två år sedan och då hade jag nästa 2.20 långsammare så tung träning till trots så blev det ändå snabbare i år. Fast handen på hjärtat hade jag inte sprungit fortare så hade jag blivit ganska missnöjd, det känns som att löpformen förbättrats ganska mycket på den här tiden :)! Fotot ovan är taget vid målgången av Maria Anderssons sambo JP och finns i sitt original på http://mariaandersson.wordpress.com/


Idag har jag haft en lugn dag med bara simning på schemat vilket känts klokt och behövligt. Istället har jag fyllt dagen med social samvaro. Man får passa på då morgondagen bjuder på simning, cykel och löpning hela dagen. Till min lycka ska det bli 25grader så det lär bli en ljuvlig dag. I morgon ska jag även passa på att testa mina nya triathlonskor (cykel) från Shimano. Skitsnygga silver med klarblå detaljer!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se